Agrarhistoriska lämningar i Orlekeskogen vid Svedjan troligen från folkvandringstid. Sammanställt/kartlagt av Arne Möller 2009.
Länkar på Internet som behandlar svedjebruket och biologisk mångfald.
Svedjebruk och heliga
kor.
Finska-invandringen-till-Tiveden
Arkeologiundersökning vid Hestra Borås .pdf
http://bioheritage.slu.se/dok/faltkompendium2009-webb.pdf 110 sidor.
Ryds by Järeda i Kalmar län..pdf .Mötesplats naturen pdf. hagmarksmistra.slu.se/2005.pdf Naturvårdsbränning .pdf
Edes lustgård Skogspolitiska beslut 1177 - 2005 .pdf slu.se/Träd å buskar .pdf Betesmark djurantal betestryck 1620-1850.pdf
Skogsbete, svedjeodling och myrslåtter, tre begrepp som alltid löper som en
röd tråd i skogens långa historia tillsammans med t.ex. jakt, fiske, insamling
av bär å växter.Betraktat utifrån det långa bondeperspektivet handlar skogslandskapets kulturarv uppenbarligen mer om markens förmåga att producera
livsmedel än om trädproduktion. Man avverkade naturligtvis träd. i skogen
även i äldre tider, men då i första hand till husbehov för att användas som
byggnads och hantverks material, hägnader, ved och annat.
Nu är man medveten om att svedjebruket var mycket utbrett även i vår bygd som ni ser på kartan finner man idag lämningar som man länge förbigått. Det finns en mycket intressant historia att redovisa om detta.
Spåren idag
Spåren efter den livsmedels producerande skogen är inte alltid så uppenbara,
men de finns där. Små stenrösen och kolfragment förvaringsgropar eller kolgropar
som visa var
man har svedjat man ser också att markytan är jämnare. Förekomst av vissa växtarter avslöjar skogens
ursprung som betesland och äng. Även rester efter kojor för djur, vallhjon och slåtter folk, liksom hölador, diken, fördämningar, övervuxna
stigar och namn på platser i skogen finns kvar som minnen efter bete och
slåtter på utmarken. Jakten kan representeras av övergivna fångstgropar.
Om vi nu håller oss till området vi Svedjan i Orleka är det uppenbart ett
mycket gammalt svedjebruk vi kan se spår av i terrängen i dag.
Att svedja var ett sätt att odla spannmål samtidigt som som det gav bättre
betesmarker.
Vid tiden av Kristi födelse skulle enligt Julius Caesar nordbornas jordbruk vara sådant att ingen skulle ha ägt någon bestämd jordlott eller haft några bestämda ägogränser utan att det var hövdingarna som delade ut ett stycke mark av lämplig storlek på lämpliga platser till olika släkter på ett år i sänder sedan tvingades de dem flytta till annat ställe. En osäker uppgift.
Enligt historikern Hildebrand kallades medeltidens svedjor för rydjor vilket överensstämmer med västgötalagens ordbruk. Man fällde träden och lät dem torka hämtade eld från byn och antände. Den askefyllda jorden uppristades med enkla träredskap mellan stubbar och stenar där råg och rovor såddes. Dessa odlingar var av flyktig natur när den fastställda tiden var utgången upphörde brukningsrätten och odlingen övergick till samfälld betesmark sedan återstod bara en något utjämnad yta och ett antal hopslängda stenrösen.
Under 1500 talet fanns det inga regler som hindrade svedjebruket det uppmuntrades av de styrande. Svedjelanden skulle huggas i mellan oktober å mars för att sedan brännas, röjas och kringgärdas i juli.
Under 1600 talet var det fortfarande tillåter för vissa av Orleke bönderna att enligt gammal tradition själva bestämma hur svedjelanden skulle fördelas. Ingen hade makt att hugga å svedja på de oskiftade ägorna utan alla jordägares samtycke.
Under 1700 talet var det fortfarande tillåtet för bönderna att svedja men begränsat till de inhägnade gärdena Kyrkgärdet, Stakagärdet, Hallagärdet och i de inhägnade ängarna samt hagmarkerna. I och med 1734 års lag om skogsodling krävdes tillstånd för att ta upp svedjeland i utmarkerna. Hade en adelsman del i utmarken som fallet var i Orleka skulle tillstånd sökas vid Dimbo häradsrätt. Därefter skulle en skogvaktare samt någon nämndeman välja ut lämpliga platser. Utlysnings listan skulle sändas till landshövdingsämbetet i Mariestad som kunde avslå eller justera samt godkänna böndernas ansökan först när Orleka bonden varit i Fröjereds kyrka och hört kungörelsen uppläst var det dags att gå till skogen för att börja det fleråriga arbete som svedjandet innebar.
Läs mer om vad som kunde hända bönder som blev stämda till tinget vid olovligt svedjande http://www.genealogi.se/ingeborg/ingbr16.htm
1773 när sockenskogen i Orlekas omgivningar skiftades ägdes Nolegården och Sattegården av hejderiddaren Anders Jacob Broms förmodligen brukade han inte jorden själv. Det saknas husförhörslängder från denna tid så vi vet inte så noga vika som höll till där mellan 1760-1790.
Torp och ortsnamn som skulle kunna härledas till gammalt svedjebruk finns möjligen i Stubbaruder, Stakatorpet, Eldslyckan, Rruntorp eller Brûen, Rökebo och Svedjan.
Under 1800 talet och in på 1900 talet sågs svedjebruket som ett hot mot den framväxande sågverksindustrin men något totalt svedjeförbud genomfördes inte. Man började även odla potatis på svedjorna. Det som hände i Orleka som på andra ställen var att gammal svedjemark omvandlades till torpinägor. Vi ser det tydligt på vår karta hur arbetstorpet Svedjan under Hulegården kommet till som ett nybygge mellan åren1814-1832.
Månseryd är ett förpantningshemman som kommet till vid samma tid. Om man besöker området idag kan man se hur odlarflitiga man varit på detta ställe här finns mängder av små och stora odlingsrösen samt utdikade myrmarker. Men marken har säkerligen varit i svedjebruk i hundratals år före 1800 tals torparen bosatt sig på marken.
Torpet Erlands är ursprungligen en förpantning ca. 40 m. norr därom finns en liten dikesmarkering på kartan vilket är en liten åker med s.k. ryggade tegar tre stycken dessa är plöjda inåt för att få en bra vattenavrinning då marken är fuktig och sluttar svagt.
