Uppgifter om KORSBERGA Kommun 1863 - 1951 av Tore Persson
Boken är slutsåld så nu lägger vi ut den på nätet. 

 Länk till del 2. 

Innehållsförteckning 

E m i g r a t i o n e n    t i l l   N o r d  A m e r i k a

Från Korsberga 1883  1914
B E F 0 L K N I N G S U T V E C K L I N G E N
F o 1 k m ä n g d s u p p g i f t e r

År Antal År Antal
1860 1052 1927 940
1865 1119 1928 949
1870 1165 1929 936
1875 1207 1930 927
1880 1212 1931 939
1885 1223 1932 954
1890 1222 1933 952
1900 1184 1934 939
1905 1175 1935 917
1910 1098 1936 895
1912 1077 1937 861
1913 1060 1938 845
1914 1033 1939 842
1915 1055 1940 839
1916 1060 1941 793
1917 1048 1942 805
1918 1045 1943 794
1919 1029 1944 788
1920 1006 1945 789
1921 1016 1946 789
1922 985 1947 765
1923 989 1948 755
1924 978 1949 773
1925 981 1950 768
1926 965 1951 775
Å l d e r s f ö r d e 1 n i n g e n  1 9 5 1

födda ålder   antal    födda   ålder   antal    födda   ålder   antal

1858 93 1 1890 61 13 1922 29 9
1859 92 2 1891 60 9 1923 28 12
1860 91 1 1892 59 10 1924 27 12
1861 90 1893 58 6 1925 26 5
1862 89 1 1894 57 9 1926 25 8
1863 88 1 1895 56 7 1927 24 6
1864 87 1896 55 13 1928 23 8
1865 86 1 1897 54 14 1929 22 7
1866 85 1898 53 11 1930 21 7
1867 84 1 1899 52 14 1931 20 5
1868 83 4 1900 51 10 1932 19 6
1869 82 1 1901 50 14 1933 18 11
1870 81 4 1902 49 15 1934 17 6
1871 80 4 1903 48 16 1935 16 9
1872 79 4 1904 47 7 1936 15 3
1873 78 3 1905 46 9 1937 14 10
1874 77 4 1906 45 11 1938 13 17
1875 76 4 1907 44 8 1939 12 8
1876 75 14 1908 43 6 1940 11 8
1877 74 6 1909 42 13 1941 10 11
1878 73 6 1910 41 14 1942 9 12
1879 72 8 1911 40 7 1943 8 9
1880 71 7 1912 39 9 1944 7 23
1881 70 5 1913 38 13 1945 6 12
1882 69 9 1914 37 8 1946 5 14
1883 68 7 1915 36 12 1947 4 11
1884 67 4 1916 35 7 1948 3 11
1885 66 14 1917 34 7 1949 2 16
1886 65 10 1918 33 6 1950 1 9
1887 64 9 1919 32 11 1951 10
1888 63 6 1920 31 10
1889 62 11 1921 30 9

Summa:775 invånare

F ö d e 1 s e t a 1 och dödstal

År Befolkning Födda 0/00 Döda 0/00

1862 1085 39 35 22 20
1951 775 10 13 11 14





År m kvS:a År m kvS:a
1883 2 - 2 1891 4 8 12
1884 11 5 16 1892 8 5 13
1885 4 5 9 1893 3 4 7
1886 9 14 23 1894   
1887 11 7 18 1895 4 3 7
1888 6 8 14 1896 2 2
1889   1897 2 - 2
1890 4 - 4 1898 1 1 2

1899 2 - 2 1907 2 - 2
1900 - 1 1 1908 1 - 1
1901 5 3 8 1909 1 1 2
1902 5 5 1910 -  
1903 4 4 8 1911 4 1 5
1904 6 6 1912 -  
1905 1 1 1913 - - -
1906 1 1 2 1914 - - -

B.   <<<<<<          Från hela landet       1850  1920 

Korsberga församling av Tore Persson

II. KORSBERGA FÖRSAMLING

A. K y r k a n

Vid periodens ingång 1863 hade väl Korsbergaborna hunnit att vänja sig vid alla de stora förändringar av kyrkans exteriör och interiör, som skedde vid restaureringen 1852 - 1855: i stället för att kyrkan sedan 1730-talet varit rödmålad, så var den nu vit; förut var timmerväggarna inne i själva kyrkan försedda med vackra 1700-talsmålningar och behängda med gamla adelsvapen, nu putsväggar helt vita och utan några vapensköldar; på väggarna i sakristian fanns förut vackra medeltidsmålningar av stort värde, nu var de överkalkade.

Om än restaureringen hade medfört betänkliga följder ur estetisk synpunkt, så hade dock kyrkan undergått en välbehövlig reparation, och den tarvade därför under de närmaste årtiondena endast nödvändigt underhåll.<<<<<< 

Först på 1880-talet börjar man tala om större bristfälligheter, som behövde rättas till. I kyrkostämmans protokoll 21,10.1889 står det bl.a. följande: "Då det befanns, att såväl kyrkan som klockstapeln oundgängligen och med det första, som ske kan, tarfva en större reparation, såsom delvis ny brädfodring jämte rödfärgning av stapeln, tjärstrykning å spiran, nytt tak å kyrkan samt målning å väggar och fönsterbågar m.m.", så tillsattes en kommitté bestående av riksdagsman Carl Persson, Stallerhult, Per Eriksson dersammastädes, J.F.Bohlin, L:a Solberga jämte båda kyrkovärdarna A.J.Carlsson, Larskullen och L.J.Andersson, Hamrum samt komminister A. Lampa för att utreda, vad som behövde göras och komma med kostnadsförslag, vilket förslag avgavs redan den 18.12.1889. Detta innehöll bl.a. följande: 1. Klockstapeln repareras för en beräknad kostnad av 208,75 kr. 2. Kyrkan och sakristian förses med nytt tak.-Fyra alternativ fanns om vad man skulle täcka taket med: a tegel med beräknad kostnad 914 kr. b) jernplåt och svartplåt 1360 kr, c) galvaniserad plåt 1700 kr, d) spån 1260 kr., varav virkeskostnad 650 kr.

Ehuru täckning med tegel var det billigaste alternativet, ansåg sig kommittén icke kunna tillstyrka detta, eftersom det dels skulle kräva kostnadskrävande förstärkning av takstolarna, dels kunde ifrågasättas om, på grund av takets starka lutning, tegelpannorna kunna säkert ligga på sina platser. Man stannade till slut inför spånalternativet, vilket också blev det billigaste. Man, dvs Carl Persson kunde hänvisa till §26 i Kungl. Förordningen om de allmänna skogarna i riket, där det framgick att utsyning utan ersättning kunde ske från kyrkoherdeboställets skog även till annexförsamlingarna av reparation å deras kyrkor.<<<<<< 

Kyrkostämman 30-12.1889 antog också enhälligt kommitténs förslag och utsåg senare utredningskommittén till byggnadskommitté med komminister Lampa som ordförande.

Man nöjde sig emellertid icke med ovanstående beslut om reparation av kyrkan och stapeln, -I kyrkostämmans protokoll 29.12.1892 läses följande: "På förslag av kyrkovärden L.J.Andersson i Hamrum. beslöt stämman tillsättande av en kommitté med uppdrag att vidtaga förberedande undersökning och upprätta kostnadsförslag för en blifvande reparation av Korsberga kyrka invändigt, hufvudsakligen afseende golfvets omläggning och sänkning samt nya bänkars insättande. Som ledamöter i denna kommitté valdes de båda kyrkovärdarna jämte riksdagsman Carl Persson i Stallerhult och herr J.F.Bohlin i L:a Solberga. Ordförande blev Carl Persson. -Kommittén avgav sitt förslag 10. 10-1893 och definitivt beslut, helt i enlighet med detta förslag, fattades 30.13.samma år. -Beslutet innebar bl.a. följande: 1. omläggning av golvet i kyrkan

2. de gamla sittbänkarna ersättes med öppna bänkar.-I förslaget står: Sittbänkarna i kyrkan, vilka utgöras av infodrade stolar, tillslutna med dörrar, äro högst obeqväma och otidsenliga samt delvis felaktiga, i synnerhet vad målning beträffar, hvadan vi anser, att nya böra insättas. Dessa nya böra vara till formen öppna och helst inköpas från Tidaholms eller annan snickerifabrik. 3. ny dörr å södra långsidan insättes. -I förslaget står: Widare anser vi en ny dubbeldörr böra göras i stället för den befintliga tunga och grofva jernbeslagna dörren. 4. Hela kyrkan ommålas invändigt med vattenfärg. 5. kyrkan förses med uppvärmningsanordning. En jernkamin uppställes fram om dörren å södra sidan. - Kostnadsförslaget slutade å 1250 kr.<<<<<< 

I protokollet finns följande yttrande av kommittén: "Denna summa kan möjligen förefalla hög eller de föreslagna arbetena mindre nödvändiga(anm: vi senare tiders barn håller helt med om det sistnämnda i vad det avser Punkterna 2 och 3), men innan vi gå att tillstyrka kyrkostämman uttaxering av medel härtill, vilja vi såsom vår åsigt uttala, dels att en församlingskyrka, der den allmänna Gudstjensten hålles och sakramenten utdelas, bör väl och omsorgsfullt underhållas samt alltid visa ett värdigt och vördnadsbjudande utseende, hvilket icke allenast stämmer kyrkobesökaren till glädje och förnöjelse under gudstjensten utan ock vittnar om församlingens sinne för ett värdigt uppehållande af en af de dyrbaraste institutioner, våra fäder lämnat oss i arf." ttén, förstärkt med kamrer Fredrik Svensson på Söran, utsågs till byggnadskommitté. Denna kunde vid kyrkostämman 29.10.1895 meddela, att det mesta var verkställt.

Samma stämma fattade på kommitténs förslag beslut om att 11 under 1896 reparationer å kyrkan skulle ytterligare fortsättas med höjandet af det inre taket i hvalfform till en beräknad kostnad af 682,50 kr. -Kommittén hade en synnerligen omfattande beskrivning, hur sådant skulle kunna ske utan att riskera husets hållbarhet eller bestånd. -Byggnadskommittén utökades med patron Per Pettersson på St.Hamrum och skolläraren Axel Björklund.- Under år 1896. voro samtliga beslutade arbeten verkställda och kyrkorestaureringen klar.<<<<<< 

Så hade då Korsberga kyrka under loppet, av 40 år genomgått tvenne stora restaureringar-, som till nästan oigenkännlighet förvandlat den gamla karolinerkyrkan, framför allt då dess inre. -1855 års restaurering hade även medfört en kulturförstöring av stora mått, då ovärderliga inventarier vandaliserades eller förstördes. -Är 1877 reagerade Claes Johan Ljungström i sin bok: "Vartofta härad och staden Falköping" mot detta. Han skriver bl.a.:" -Gyllenstormar, Fältstiernor, Papegojor m.fl. adliga personer, som på 1600-talet bodde inom församlingen, mot vilkas minne man varit otacksam nog, att, när kyrkan hvitmenades, deras vapen, som hängde på väggarne, nedrefvos och vräktes undan, dels på kyrkvinden, dels i klockstapeln. Äfven sakristian har varit målad, men den också öfverkalkades. Det var en qvinna (folket säger: en Abidissa), som läste på sitt radband: sålunda en målning, som var från katolska tiden, och som kan framkallas genom kalkens borttagande af dermed kunnig person."<<<<<< 

1895-96 års restaurering gör heller ingen nutidsmänniska glad. De gamla bänkarna med vackert målade dörrar slängdes ut och ersattes med brunmålade, öppna bänkar av "billig" typ. -Innerväggarna, som förut voro försedda med panel nedtill, målades också i en brunaktig ton men ljusare än bänkarna och hållen något i grått och t.o.m. predikstolen och altaruppsatsatsen övermålades i brun färg. Allt gav ett synnerligen tråkigt och påvert intryck, och detta fick Korsbergaborna dras med i 50 år. Under denna tid sker inga större förändringar om man undantar, att elektriskt ljus indrogs i kyrkan år 1918 och ny orgel tillkom 1925, byggd av Hammarbergs i Göteborg.

Men man blev alltmer missnöjd med sin kyrkas utseende, och när man till slut På grund av "tidens tand" måste börja vidtaga en del större reparationer, så kom beslutet om en genomgripande restaurering, som inte bara skulle om~ fatta nödvändiga reparationer utan också, i den mån det gick, försöka att återfå något av det forna kyrkorummets utseende. Detta beslöts på en kyrkostämma 9.6.1946, då man antog en av arkitekten Axel Forssén uppgjord plan. Slutligt godkännande skedde å stämma 23.10.1946. Kostnadsberäkningarna slutade på c:a 50.000 kr. Till entreprenör för byggnadsarbetena antogs byggmästare Oscar Andersson, Kungslena och för målningsarbetena målerifirman K.R.J.Johansson i Skövde. Konserveringsarbetena skulle utföras av konservator Olle Hellström i Skara. -Till byggnadskommitté utsågs kyrkoherde C.G. Wetterberg, Fröjered, folkskollärarinnan Tina Kjellman, Skolan, kyrkvärden Axel Jonsson, Styrshult, kyrkvärden Ivar Borg, Gunnarstorp, kommunalordföranden Artur Lindgren, Källedal, f. länsskogvaktaren Gunnar Dahlström, Sandhem samt komminister Gillis Ekhäll, Prästgården. Särskilt den senare jämte Axel Jonsson nedlade ett mycket omfattande och uppskattat arbete vid restaureringen. I huvudsak utfördes följande arbeten:<<<<<< 

1.Nya bänkkvarter med bänkar och dörrar i likhet med dem, som fanns före 1896 års restaurering. Gamla bänkgavlar hittades hos en snickare i Fröjered och arkitekt Forssén gjorde en rekonstruktion.

2. Nytt golv ovanpå det gamla inlades och nytt innertak anbringades under det gamla.

3. Panelen kring väggarna togs bort och väggarna omputsades.

4. Predikstol och altaruppsats återställdes i ursprungligt skick.

5. Elektrisk värme installerades.

6. Kyrkdörren å södra väggen togs bort.

7. I korets golv inlades en gravsten över Marcus Börjesson Papegoja och hans gemål. Den hade förut varit uppsatt på sakristians yttre norra vägg.

8. Luckor upptogs i mittgångens golv till tre under kyrkgolvet befintliga gravkamar, vilka uppsnyggades.

9. Nytt altarbord och ny altarring.<<<<<< 

10. Nya läktarspeglar. 11. Efter konservering uppsattes på norra väggen en värdefull Madonnaskulptur av Viklautyp jämte en apostlabild och en Kristusbild. ﷓På södra väggen uppsattes sådana adelsvapen, som voro i någorlunda gott skick. 12. Medeltidsmålningarna i sakristian befriades från sitt kalköverdrag. Komminister Gillis Ekhäll skriver i en artikel i Hjo Tidning 1950 om dessa följande:

"Munkamålning" i sakristian.<<<<<< 

I en inventering och beskrivning av Korsberga kyrka, upprättad av kyrkoherden Thorstand Thengblom i Fröjered och avgiven till prästmöte i Skara år1754 heter det: "Sakristian av sten, målad med munkamålning". -Och i ett inventeringsinstrument av den 19.11.1829 läses: "Sakristian, murad av sten, är tillbyggd vid norra sidan och sannolikt äldre än den nuvarande träkyrkan, hvilket styrkes af de flere större och mindre rosenkransar med J.(jungfru) Mariebilder midt uti målade i det hwalva taket." -Man visste alltså, att det under den senare påmålade kalkfärgen i sakristian skulle finnas medeltida takmålningar. I samband med restaureringen fattades beslut om att dessa målningar om möjligt skulle återframkallas och konserveras. Arbetet uppdrogs åt konservator Hellström.

Ehuru de nu framtagna målningarna delvis äro rätt illa medfarna och utplånade, kan man dock tydligt skönja den nämnda rosenkransen i taket jämte ett annat fält målningar, vilkas fragmentariska skick dock Omöjliggör en tolkning av dess innebörd. -En tredje bildserie med bl.a. en häst och ett träd finnes på västra väggen.-Rosenkransmålningen kan måhända förklaras av att kyrkan under senare medeltiden hade karaktär av avlatskyrka, dit människor kom för botgöring och bön, och därvid de kunde tänkas hava hjälp av rosenkransen, vilken ju var avsedd såsom ett hjälpmedel vid bönen. Avlatsbrevet för kyrkan, av vilket en avskrift förvaras på pastorsexpeditionen, är utfärdat av Skarabiskopen Brynolf söndagen efter Alla Helgons dag år 1481.~

Fil.lic. Berit Wallenberg, Stockholm, som undersökt en del av målningarna, har fastställt, att de utförts under mitten eller slutet av 1400-talet av någon mästare, eventuellt den från andra målningar kände mästaren Amund, tillhörande den s.k. Vadstenaskolan.-Den gamla anteckningen talar sålunda nog sanning, då den kallar målningarna för "munkamålning". Ehuru dessa målningar på grund av den hårdhänta överkalkningen betydligt skadats och således endast kunnat återställas i fragmentariskt skick, bidraga de dock att på ett utomordentligt sätt skapa en säregen stämning av stillhet, skönhet och andakt, sam utmärker detta vackra rum.<<<<<< 

Utöver Gillis Ekhälls beskrivning kan tilläggas, att den kände forskaren Nils Månsson Mandelgren (f.1813,d.1899) besökte Korsberga kyrka antagligen år 1874, och då påpekade dessa målningars existens.-I ett kyrkostämmoprotokoll 21.12.1874 heter det: "Skollärare Blomén anmäler, att en av rikets fornforskare, Mandelgren, anser att kalkmålningen i sakristian bör tas bort för att blotta målningar av stort antikvariskt värde."

Kyrkan öppnades 14.5.1950 åter för gudstjänst och invigdes då av biskop Yngve Rydberg i närvaro av en stor menighet.

Inventarier i Korsberga kyrka.<<<<<< 

Den äldsta kända inventarieförteckningen är från 1658,alltså från den äldre kyrkan.-En utförlig förteckning från år 1829 finns avtryckt i Del I: sid. 32 -34.

År 1921 upprättade fil.kand. Ingeborg Wilcke på Riksantikvarieämbetets uppdrag en "Förteckning över lösa föremål av historiskt eller konstnärligt värde, som böra vara uppförda i kyrkans inventarieförteckning."-Denna förteckning, som är av utomordentligt stort värde återges här nedan, i fortsättningen under förkortningen (IW).Wilckes förteckning bygger på en sammanställning av Olga Fürstenberg.(Anm: Numreringar och anmärkningar har gjorts av denna bokens författare.)

1. Krucifix, av ek. Har möjligen utgjort triumfkrucifix i en äldre kyrka än den nuvarande. Baksidan urholkad. Korset saknas. Huvudet löst. Armar och fötter borta.

2. Nummertavlor,3 st, äldre, ytterst enkla. Smala träramar, målade i rött. och gult.<<<<<< 

3. Kalk med patén av silver, å kalken följande stämplar: XAW, förmodligen tillverkad av Anders Wibeck i Borås 1716.-Patenen saknar kontrollmärke och är inuti försedd med ett krucifix samt bokstäverna I H S. Kalkens höjd 20,4 cm.

4. Sockenbudstyg, av tenn, utan stämplar. Kalken oornerad.1600-talet-

5. Kalk och paten av silver. Kalken har i bottnen en stämpel med bokstäverna D E M, möjligen Dionysius Erdman, mästare i Skövde 1749 - 1763.(Anm: Kallas i senare inventarieförteckningar för sockenbudstyg.)

6. Oblatask, försivrad metall. Försedd med inskriften: Korsberga kyrka.

7. Vinkanna av nysilver. Dess lock prytt med ett lamm och en flagga; å dess ena sida ingraverat ett krucifix,å dess andra donators namn. (Anm: Donerad av riksdagsman Carl Persson i Stallerhult 1886.)

8. Ljuskronor,3 st av mässing, en med årtalet 1638.Barocktyp annat fält målningar, vilkas fragmentariska skick dock Omöjliggör en tolkning av dess innebörd. -En tredje bildserie med bl.a. en häst och ett träd finnes på västra väggen.-Rosenkransmålningen kan måhända förklaras av att kyrkan under senare medeltiden hade karaktär av avlatskyrka, dit människor kom för botgöring och bön, och därvid de kunde tänkas hava hjälp av rosenkransen, vilken ju var avsedd såsom ett hjälpmedel vid bönen. Avlatsbrevet för kyrkan, av vilket en avskrift förvaras på pastorsexpeditionen, är utfärdat av Skarabiskopen Brynolf söndagen efter Alla Helgons dag år 1481.~

Fil.lic. Berit Wallenberg, Stockholm, som undersökt en del av målningarna, har fastställt, att de utförts under mitten eller slutet av 1400-talet av någon mästare, eventuellt den från andra målningar kände mästaren Amund, tillhörande den s.k. Vadstenaskolan.-Den gamla anteckningen talar sålunda nog sanning, då den kallar målningarna för "munkamålning". Ehuru dessa målningar på grund av den hårdhänta överkalkningen betydligt skadats och således endast kunnat återställas i fragmentariskt skick, bidraga de dock att på ett utomordentligt sätt skapa en säregen stämning av stillhet, skönhet och andakt, sam utmärker detta vackra rum.<<<<<< 

Utöver Gillis Ekhälls beskrivning kan tilläggas, att den kände forskaren Nils Månsson Mandelgren (f.1813,d.1899) besökte Korsberga kyrka antagligen år 1874, och då påpekade dessa målningars existens.-I ett kyrkostämmoprotokoll 21.12.1874 heter det: "Skollärare Blomén anmäler, att en av rikets fornforskare, Mandelgren, anser att kalkmålningen i sakristian bör tas bort för att blotta målningar av stort antikvariskt värde."

Kyrkan öppnades 14.5.1950 åter för gudstjänst och invigdes då av biskop Yngve Rydberg i närvaro av en stor menighet.

Inventarier i Korsberga kyrka.<<<<<< 

Den äldsta kända inventarieförteckningen är från 1658,alltså från den äldre kyrkan.-En utförlig förteckning från år 1829 finns avtryckt i Del I: sid. 32 -34.

År 1921 upprättade fil.kand. Ingeborg Wilcke på Riksantikvarieämbetets uppdrag en "Förteckning över lösa föremål av historiskt eller konstnärligt värde, som böra vara uppförda i kyrkans inventarieförteckning."-Denna förteckning, som är av utomordentligt stort värde återges här nedan, i fortsättningen under förkortningen (IW).Wilckes förteckning bygger på en sammanställning av Olga Fürstenberg.(Anm: Numreringar och anmärkningar har gjorts av denna bokens författare.)

1. Krucifix, av ek. Har möjligen utgjort triumfkrucifix i en äldre kyrka än den nuvarande. Baksidan urholkad. Korset saknas. Huvudet löst. Armar och fötter borta.

2. Nummertavlor,3 st, äldre, ytterst enkla. Smala träramar, målade i rött. och gult.

3. Kalk med patén av silver, å kalken följande stämplar: XAW, förmodligen tillverkad av Anders Wibeck i Borås 1716.﷓Patenen saknar kontrollmärke och är inuti försedd med ett krucifix samt bokstäverna I H S. Kalkens höjd 20,4 cm.

4. Sockenbudstyg, av tenn, utan stämplar. Kalken oornerad.1600-talet-

5. Kalk och paten av silver. Kalken har i bottnen en stämpel med bokstäverna D E M, möjligen Dionysius Erdman, mästare i Skövde 1749 - 1763.(Anm: Kallas i senare inventarieförteckningar för sockenbudstyg.)<<<<<< 

6. Oblatask, försivrad metall. Försedd med inskriften: Korsberga kyrka.

7. Vinkanna av nysilver. Dess lock prytt med ett lamm och en flagga; å dess ena sida ingraverat ett krucifix,å dess andra donators namn. (Anm: Donerad av riksdagsman Carl Persson i Stallerhult 1886.)

8. Ljuskronor,3 st av mässing, en med årtalet 1638.Barocktyp Likaså anger S-m att ursprungliga gravplatsen var "Söder från Kyrkan, nära Klockstapeln." -Han anger också om Markus och Bengt Börjessons gravplats, att ''desse Grafver draga Familierna försorg före at uprätta och vidmagt hålla." .Förflyttningen av stenarna till andra platser på kyrkogården torde ha skett efter 1800.-De båda delarna av Bengt Börjessons gravsten finns nu (1976) i gräsvallen utanför koret intill sakristian. Texten: "Her under - - - saligh upstaåndelse" är fortfarande läslig. Texten i ramen bör ha haft följande lydelse enligt Gustav Vasas bibel: Men then rettferdighe förgåås och ingen är som legger thet uppå hiertat ty the rettferdighe warda borttagne för olyckone och the som redheliga för sig wandrat haffwa, komma till fridh och hwilas uthi theras camerar. Es- 56. -De understrukna orden finnas på de bevarade tvenne gravstensstyckena. -- Bengt Börjesson Papegoja dog 1644 och hans gemål Christina Hansdotter dog 1643.) 18. Skulpturfragment. 1) 5 lösa bitar akantusornamentik, tydligen hörande till det stora begravningsvapnet. 2) Ett par vingar av förgyllt trä. Användning okänd. Längd 68 cm. 19.<<<<<<  Begravningsvapen. Grovt skulpterat, broskornament. Skölden en fågel. Ett stycke av bärstången finns kvar. Höjd 95 cm, bredd 68 cm. 1600-talet. Färgen bortfallen eller övertäckt av smuts.-( Anm: Vapnet gjort för en avliden medlem av släkten Papegoja, varav många äro begravda anting en på gamla kyrkogården eller i släktens gravkammare under kyrkgolvet. 20. Överstycke till begravningsvapen eller epitafium, av snidat och målat trä . Längd 43 cm,höjd 41 cm. Akantusornamentik. 21. Vapensköld, av skulpterat och målat trä med Hårdska vapnet och initia lerna T.J.H.-Har möjligen hört till anvapenserien. Höjd 38 cm, bredd 30 cm.- (Anm.-Släkten fanns under 1600- och 1700-talen på Dannemarka. I Hårdska vapnet: ett oxhuvud.) 22. Vapensköld av skulpterat och målat trä. Inskription i kursivstil: Johan Feltstierna, född Anno 1685,död 1687.-Några bladflikar avslagna. Höjd 58 cm, bredd 54 cm.-( Anm: Johan F. var son till majoren Swen Feltstierna på Karstorp,d.1737.-Se: I 1829) 23. Vapensköld, av skulpterat och målat trä. I vapnet ett lejon med spik klubba, stående på en mur mellan 2 stjärnor. Av inskriften kan endast lä sas, att personen var född 1627,död 1697.Höjd c:a 122 cm bredd c:a 110 cm, (Anm: C.J.L. skriver:" På kyrkovinden ligga åtskilliga vapen --- på ett är skrifvet: Kongl. Maj:ts fordom trotienare och Capitaine af Dahls regimente infanterie, den välborne numera hos Gudh Sal, herre hr Lars Leijonvall till Styrshult, hvilken föddes till världen den 13 Ap ril Anno 1623 och salighen hädanskildes på Styrshult den 12 Juni anno 1697.Gudh gifve honom i sinom tid en fröjdefull upståndelse.-Se 1:1829) 24. Överstycke till föregående med ett fågelhuvud mellan 2 eklövskvistar som hjälmkrön. Höjd 36 cm. Alltsammans ligger på vinden. 25. 2 likadana vapensköldar av fur. Inskrift å den ena. "Carl Alstierna, f. 1690,död samma år."-Framsidan av hjälmen avslagen.-Å den andra:David Alstierna, född, 1689,död samma år.-Framsidan av hjälmen avslagen. Ornamentiken skadad på båda vapnen. Mycket smutsiga. Höjd 54 cm, bredd 54 cm. - (Anm: Felläsning av IW - skall vara Carl Feltstierna resp. David Feltstierna, barn till major Swen Feltstierna på Karstorp.-Jfr nr 22.-Se 1:1829) 26. Kristusbild av trä (björk-)﷓ Har utan tvivel tillhört altaruppsatsens förkomna överstycke. Barock. Höjd 40 cm. Ena armen och båda fötterna saknas. F.ö. illa åtgången. 27. Madonnabild av ek,1200-talets efterbildning av Viklautypen. Barnet sak nas,men en tapp i knäet visar, var det suttit. Händerna avslagna. Höjd 93 cm, bredd 33 cm. ( Anm: C.J.L.skriver: "Under läktaren förvaras en väl skuren men illa medfaren bild av Himladrottningen med krona på hu vudet, sittande på en stol med knappar på pelarne till denna."-Vid res taureringen 1950 konserverad av Olle Hellström samt placerad å norra korväggen i kyrkorummet.-Enl. G. Ekhäll 1950:en madonnaskulptur av Viklautyp,skuren i trä av en fransk mästare på 1200-talet. 28. Apostlabild av björk. Ena handen borta.1400-talets förra del. Hör till helgonskåp på vinden.- ( Anm: C.J.L. skriver: "Likaså gömmes här på vinden en helgonabild ( Petrus ) med relikgömma i hjässan. I helgonbildernas hufvuden borrades vanligen ett hol, hvari inlades någon relik& ben, klädeslapp eller annat, som skulle ha tillhört samma helgon, hvarpå holet igensattes med en träpropp." - Vid restaureringen 1950 konserverad av Olle Hellström och har nu sin plats intill madonnan.) 29. Dorsal till helgonbild. Har ursprungligen varit ett skåp, som synes av tappen i dorsalens kanter. Ligger på vinden. 30. Träsvärd, med förgyllning på fästet. Har kanske hört till den medeltida apostlabilden. Fästet trasigt. 31. Värja med lindad kavle, bygel och parerplåt. Karl IX:s tid enl. uppgift av kammarherre Lagerberg. Höjd 97 cm.- ( Anm: Efter restaureringen 1950 upphängd i vapenhuset.) 32. Fattigkista, längd 139 cm, höjd 60 cm, bredd 51 cm, av furu med välvt lock. Kraftiga järnbeslag, låsbeslag.- ( Anm: Major Johan Gyllenstorm skänkte 1682 en kista, som kan vara denna.) 33. Kista av brunbetsad furu, med ornamentala järnbeslag. Höjd 46 cm, bredd 56 cm, längd 110 cm. 34. Skampall, i stapeln. Längd 83 cm, höjd 66,5 cm. Stocken förkommen. 35. Karl XII:s bibel i enkelt band. ( Anm: Inköpt 1704 ) 36. Primklocka, fäst i en tvärslå. Ornerad med ett klockgjutarmärke ingjutet. ( Anm: Från den medeltida kyrkan.-Hänger i kyrkan ovanför sakristians dörr.-I:1658)<<<<<< 

Kyrkan av trä med sakristia av sten. Klockstapel inbyggd. Av fasta inventarier märkes 37. Altaruppsats, av trä, målad i ekfärg. I mitten kalvariegrupp i relief, flankerad av Lukas och Johannes i friskulptur.16 - 1700:talet.-( AM: Skänkt 1712 av fru Brita Hårdh på Dannemarka.-I altaruppsatsens överstycke insattes 1826 ett slagur, skänkt av riksdagsmannen Lars Svensson i St. Stallerhult och tillverkat av Lars Månsson i Ekåsen.) 38. Predikstol, av skulpterat trä.1600-talet. Korgen bruten i 4 fält: i dessa Kristus och 3 evangelister, den fjärde, Marcus, nu fästad på trappräcket. Fälten skiljas av vridna kolonner med korintiska kapitäl.-Ljudtak,5-kantigt, med akantusvoluter och småänglar.- ( Anm: Skänkt 1716 av fru Christina Papegoja till Hamrum och hennes make översten Sten Tranhielm.-Papegojska och Tranhielmska vapnen finns på ljudtaket.-Predikstolen övermålades 1896.Återställd i ursprungligt skick 1950-) ----------------------------- Tillägg av förf. ( I W :Tillägg. I ﷓ IV.

En del äldre föremål, som upptagas i förteckningen 31-12.1951 och tydligen också fanns bevarade 1921 men blivit förbisedda eller av annan orsak icke upptagits i Ingeborg Wilekes förteckning 1921: I. Kandelabrar,2 st, av mässing, tvåarmade med 3 Pipor i varje, tillverkade 1844 på sockenstämmans begäran av Jan Svensson i Mohagen, känd gelbgjutare och klockmakare i Korsberga, vanligen kallad Jan i Mohagen. Jan Svensson var född i Grevbäck 1790 och dog i Mohagen(Motorpet)1873 II. Mässhake av svart sammet med silvergaloner, skänkt 1764 av ryttmästaren Axel Johansson Natt och Dag på Dannemarka,f.1731,d.1779,gift med Brita Maria Lilliehöök från<<<<<<  Dannemarka,f.1744,d.1777. II. Timglas. Ålder okänd. Enl. C.J.L. fanns 1877 ett timglas, skänkt av Jöns Jonsson på Söran år 1658.-Denne var kyrkvärd det året enl. kyrkoböckerna men däri finns ingen uppgift om gåvan. IV. Vapensköld för majoren Johan Gyllenstorm (före adlandet hette han Johan Gunnarsson Stare)lf.1621,d.1695.Enl.C.J.L:I klockstapeln ligger Gyllenstormska vapnet illa medfaret och i sällskap med en straffstock. Vid restaureringen 1950 upphängt i vapenhuset. 31.12 1951 fanns följande inventarier upptagna i alfabetisk ordning. (Anm: Inom parenteserna finns angivet året för tillkomst samt ev, givare. I W =hänvisning till Ingeborg Wilckes förteckning av år 1921 jämte tillägg)

Förteckningen här nedan uppgjord av Ingrid Indebetou. Altarbrun (av Kyrkliga syföreningen 1851) Altare av trä (nytt 1950) Altarduk (1908) " (1941) " (1948) " med knypplad spets ( av Carl Gustaf och Ingrid Indebetou, Munkebo Altarring (ny 1950) Altaruppsats (altartavla) - I W:nr 37. Altarvas av nysilver (av Bertha Högström, Sveaborg 1950) Altarvaser, 2 st, av tenn ( 1939 ) Antependier, 4 st :rött, violett, grönt, vitt (av Kyrkliga syföreningen 1950) Apostlabild av björk ~ I W : nr 28. Appliquer 2 st - I W :nr 12. Begravningsvapen -Papegoja- I W:nr 19. Bibel, Gustav V:s, (av Gunnar Thilén, Värnamo 1938) " Karl XII: s,, (1704) Bokbräde (1896, omklätt 1950) Brudkrona av förgyllt silver av Korsberga S L K F 1950 Dopfunt av ek ( 1914 - avskuren och ommålad 1950 ) Dopskål av tenn, från medeltiden, 24 lod ( renoverad 1950) " av mässing ( 1924 renoverad 1950 ) Evangelieboken, den svenska (av fam. Fagerberg, G:a Karstorp) Kalk med paten av silver, 7 lod.~ I W:nr 5 (ibland kallat sockenbudstyg) " " " av silver - I W:nr3. Kalkkläde, grönt siden " svart sammet ( 1880, obrukbart) Kandelabrar, 2 st, av mässing - I W:tillägg nr I. Kista, fattig-, av furu med välvt lock - I W:nr 32 " av brunbetsad furu - I W:nr 33 Kollektbäcken av koppar (1925) Kollekthåv, lila sammet (av Kyrkliga syföreningen 1926) " p blått siden (av Helga Jonsson, Styrshult 1950) Kristusbild av trä fr.1716 illa åtgången - I W:nr 26. Krucifix av ek - I W:nr 1. " av trä (1930-talet) " av trä och metall (av Gillis och Ingrid Ekhäll, Prästgården 1930t) Kyrkklocka, större - I:1829 (Se Del I: sid 38 - 39) Kyrkklocka, mindre I:1829 - (Se Del I: sid 38 ﷓ 39.) Kyrkohandboken, den svenska (av Axel och Tyra Jonsson 1950) Lampa av mässing och glas (av Ivar och Maria Borg, Gunnarstorp 1950) Lampetter, 2 st trearmade, av tenn ( av fam. Bohlin-Leijon, L:a Solberga samt Ljuskrona av malm fr. 1638 - I W: nr 8a. (Tekla Arvidsson, Tina och Anna Kjellman, Skolan 1950.) " "av mässing -I W:nr 8 b. " " " -I W:nr 8 c. " av mässing och slipat glas - I W: nr 9. " av järn med 3 ljus,i sakristian. Ljusstakar, 2 st, av mässing och marmor, 1700-t.-( av Agnes Svensson, Skogsbo 1950) " , 2 st, av tenn(av Kyrkliga syföreningen 1930) " , 2 st, av mässing - I W:nr 10. " , 2 st, " " - I W:nr 11 Ljusstake av trä, enkel ( 1937 ) Lykta med blyinfattat glas ( av Johan och Tekla Jansson, Kvarnegården 1950) Madonnabild av ek - I W:nr 27. Matta, reliefflossa, innanför altarringen ( av Kyrkliga syföreningen 1950) " ;röllakan, i koret framför altarringen ( av Korsberga Lottakår 1950) Mässboken, den svenska Del I av Oskar Larsson, L:a Hamrum. " " " Del II (1948) Mässhake, svart sammet ( fr.1764, restaurerad 1950) - 1 W: tillägg nr II " t vit ( av Gunnar Thilén, Värnamo 1951) Mässkjorta ( 1942) Nummerlåda av trä 1950 Nummertavla (1950) " med 89 siffror (1950) Nummertavlor, 3 st, - I W: nr 2. Oblatask, försilvrad metall - I W: nr 6. Oblatjärn, okänd ålder, i stapeln Orgelverk med 11 stämmor ( 1925, ombyggt 1950 Predikstol - I W: nr 38 Primklocka - I W:nr 36. Psalmboken, den svenska ( av Helmer och Greta Jonsson. St.Sänneryd 1950) Rökelsekar av malm - I W: nr 15. Sokenbudstyg av tenn - I W: nr 4 Stolar, 4 st, av trä, antika, i sakristian Timglas - I W: tillägg nr III. Träsvärd - I W: nr 30 Vapensköldar, 6 st - I W:nr 21 (Hårdh), nr 22 (Johan Feltstierna), nr 23 (Leijonvall,nr 25(David och Carl Peltstierna), tillägg IV: GYllenstorm) Vinkanna av nysilver - I W:nr 7 Värja - I W:nr 31 Väggur, inbyggt i altaruppsatsen - I:1829~Jfr anm-I W:37

Gravkamrarna (gravkoren)    <<<<<< 

l. Feltstiernska gravkoret 2. Ridderfeltska tt 3. Hammarhielmska it 4. Papegojska it Tillträde sker till nr 1 genom lucka i golvet ( rest av trappa finnes) " 2 " " " " " " " " " 3 genom lucka i golvet " 4 " " i korgolvet med nedgång i en äldre stentrappa.

Det har under tidernas lopp bott många adelsmän i Korsberga socken, särskilt under 1600-och 1700-talen. Enligt tidens sed skulle medlemmar av adeln begravas i särskilda gravkor, som uppfördes i anslutning till kyrkorna eller, om man icke hade råd därtill, under kyrkgolvat. Det senare var fallet i Korsberga från slutet av 1600-talet.-Under förra hälften av detta århundrade och t.o.m.1660-talet ha vi exempel på att medlemmar av den gamla, kända västgötasläkten Papegoja, adlad 1575 och introducerad på Riddarhuset med nr 126t.ex.,Bengt och Markus Börjesson Papegoja och Hans Bengtsson Papegoja fått sina gravar på kyrkogårdens södra del mellan stapeln och kyrkan. Men fr.o.m.1670-talet begravdes många av socknens adelsmän under kyrkan, till en början i fristående kistor. Sedermera ställdes kistorna i murade gravkamrar. Av sådana finns i Korsberga kyrka 4 st (se skissen härovan med deras gängse namn).-Vid restaureringen 1950 städade man upp i gravkamarna, ordnade till kistornas placering och gjorde ordentliga luckor i golvet för att kunna komma ner. Däremot gjordes ingen vetenskaplig undersökning, varför man icke vet, vilka som ligger i de olika kistorna. I litteraturen finns på sina ställen angivet, vilka som äro begravna i Korsberga kyrka t.ex. i Elgenstierna, Gustaf: Den introducerade Svenska adelns ättartavlor och i Sundholms Epitafier etc. Den senare bygger på kyrkoherde Torstand Thengbloms "Beskrifning öfver Fröjereds Giäll" av år 1754.

Eftersom Fältstiernska gravkammaren sedan 1840-talet stått tom (Anm: då utflyttades kistorna tillhörande Fältstiernska ätten till en särskilt iordningsställd gravplats, inhägnad med ett järnstaket, belägen på norra delen av gamla kyrkogården och nära kyrkväggen och sakristians västra del) och det var trångt för kistorna i Hammarhielmska gravkammaren, så flyttades 1950 2 kistor från detta till den tomma Fältstiernska gravkammaren.

I gravkamrarna äro samtliga kistor av trä, mest fur, de flesta omålade och av tämligen enkel beskaffenhet. En del verkar vara "hemmagjorda".

Beskrivning<<<<<< 

Gravkammare nr 1 (det s.k. Fältstiernska gravkoret)

2 kistor. en bred och en smal, stående på golvet.- En graverad plåt anger att dessa 2 kistor vid kyrkorestaureringen 1950 flyttades från Hammarhielmska gravkammaren = 2 st

Gravkammare nr 2 ( det s.k. Ridderfeltska gravkoret)

3 kistor i bredd. Under den mellersta finns rester av en fjärde kista med bl.a. fragment av en gavel. Kistan var målad med färger i gråblått och på gavelfragmentet står följande: Wälborna Fru Britta Magdalena Lilliehöök. Föd år 1704.- (Anm:Britta Magdalena L. var dotter till majoren Bengt Lilliehöök och Brita Hårdh på Dannemarka. Död 1783 på Söran. Gift med ryttmästaren Henrik Ridderfelt, f. 1692, d.1745, förut gift med Elisabeth Sahlefelt, f.1683, d.1735) - På 2 av de välbevarade kistorna står var sin barnkista. = 5 st

Gravkammare nr 3 (det s.k. Hammarhielmska gravkoret)

3 kistor stående på golvet, den mellersta bred. Ovanpå den mellersta står en smal, enkel kista och på den högra (södra) finns också en smal kista men målad i gråblå färg och med rester av text på sidorna. Verkar vara bibelord. Ovanpå den vänstra (norra) kistan står en barnkista. = 6 st

Gravkammare nr 4 (det s.k. Papegojska gravkoret)

På golvet står 4 kistor, varav den högra (södra) är målad och på gaveln försedd med Papegojska vapnet, väl bevarat. Ovanpå var och en av dessa kistor står en kista av något mindre storlek. Under den 2:a från vänster, som är något upphöjd över golvet, finns rester av en kista.- Den målade kistan, vars botten f.ö. börjar ge sig, är av ett förnämligare utseende och eftersom den är försedd med vapen, får man anta att här ligger en framstående medlem av släkten, gissningsvis Brynte Bengtsson Papegoja från Svenstorp i Fröjereds socken, f.1627, d.1694. Han uppges vara begraven i Korsberga kyrka. = 8 st

Således fanns i de 4 gravkoren 1950 21 st bevarade kistor jämte rester av några andra. - G.Ekhäll uppger 1950, att det då fanns 29 mer eller mindre bevarade kistor.<<<<<< 

Man får hoppas, att församlingen kan bevara gravkoren och hålla dem och kistorna i sådant skick. att det kan motiveras, att de finns kvar. De utgör ju ett stycke kulturhistoria och kunna väl också vara värda en vetenskaplig undersökning för att, om möjligt, få reda på, vilka som äro begravda där. - I början av 1800﷓talet fanns det ett sockenstämmobeslut på att gravkoren skulle igenfyllas med sand, vilket beslut, som väl var, icke blev fullföljt. B. K y r k o g å r d a r n a .

Sedan tidig medeltid har omkring kyrkan funnits en kyrkogård inhägnad först med kyrkobalkar av trä, fr.o.m. 1840-talets början av en stenmur. Genom den stora folkökningen i socknen under 1800-talet med så småningom ökande antal döda, började kyrkogården bli för liten. Under början av 1870-talet diskuterades på kyrkostämmorna denna fråga och man fattade t.o.m. beslut om att utvidga kyrkogården åt söder i riktning mot fattighuset. Detta blev emellertid aldrig verkställt.

Först på 1880-talet tog man på allvar itu med frågan. En kommitté tillsattes 22.9.1885 för att utreda frågan på nytt. Den bestod av komminister A. Lampa (ordf.), patron Anders Johanzon på Dannemarka, patron Per Pettersson på St.Hamrum, riksdagsman Carl Persson i Stallerhult och hem.äg. Per Eriksson i Stallerhult. I kommitténs uppdrag ingick också att undersöka, huruvida det i st.f. utvidgning av den gamla kyrkogården vore lämpligare att anlägga en helt ny begravningsplats.<<<<<< 

Kommittén avgav snabbt sitt yttrande med utförligt motiverat förslag. Överhuvud taget är det karakteristiskt för de många utredningskommittéerna, som verkade under 1800-talets två sista årtionden för att lösa de många och stora frågorna: ny begravningsplats, gravkapell, yttre och inre restaurering av kyrkan samt nytt ålderdomshem, att kommittéförslagen äro mönsstergillt utformade och ha noggranna redogörelser med kostnadsförslag för olika alternativ. Den drivande kraften i dessa utredningar, och som sannolikt svarat för de välformulerade protokollen, var riksdagsman Carl Persson i Stallerhult.

Komittéförslaget om kyrkogården innehöll i huvudsak följande: 1) Utvidgning åt söder ansågs olämplig. Man vann för litet mark, endast 5 rutor eller 500 qv. famnar (c:a 1800 kvm).- 2) Lämpligare vore anläggandet av en ny kyrkogård väster om landsvägen och mitt emot kyrkan, på mark som tillhörde komministerbostället. Området föreslogs omfatta en bredd utmed vägen av 32 famnar (c:a 6o m) och en längd mot väster av 38 famnar (c:a 70 m) - Detta blev också kyrkostämmans beslut den 29.10.1885. Då beslutades också bl.a. att kyrkogården skulle inhägnas med en stenmur och att en 5 alnar ( 3 m bred väg, som delade begravningsplatsen i tvenne lika delar, skulle anläggas från en port i östra muren och mot väster.<<<<<< 

Anläggningsarbetena togo snart sin början och voro färdiga under år 1888. Till invigningen hade C.G. Bjerkander i Mossen skrivit en mycket uppskattad dikt, som vid tillfället upplästes av författaren.

Den nya kyrkogården togs sedan i bruk och skulle enl. stämmobeslut "för sitt ändamål i allmänhet begagnas, men om den gamla kyrkogården någon gång skulle vilja användas, så kunde äfven detta ske mot en afgift af 5 kr. för varje plats." - Det blev under de närmaste årtiondena endast ett fåtal Personer. som begravdes på den gamla kyrkogården, främst då i familjegravarna på norra sidan om kyrkan. - Av fotografier från början av 1900-talet att döma tycks kyrkogårdsområdet söder om kyrkan varit synnerligen ovårdat. Först på 1920-talet blev det vanligt, att gravplatser inköptes där. Området blev åter vårdat och här finns begravna flera av Korsberga församlings mera kända personer under 1900-talets förra del.

Den på gamla kyrkogården befintliga klockstapeln har under perioden 1863- 1951 icke undergått några större förändringar. Reparationer ha dock skett vid flera tillfällen bl.a. en stor sådan i samband med restaureringen 1895- 1896. C. G r a v k a p e 1 1 e t .<<<<<< 

Efter den nya kyrkogårdens tillkomst 1888 uppkom snart frågan om uppförandet av ett gravkapell. Den 29.12.1892 hade en kommitté tillsats för utredande av behovet av inre reparation av Korsberga kyrka. Denna kommitté, som bestod av Carl Persson i Stallerhult (ordf.),J.F.Bohlin i L:a Solberga samt kyrkovärdarna A.J*Carlsson i Larskullen och L.J.Andersson i Hamrum, fick 18.5.1893 jämväl i uppdrag att "förbereda byggnadsfrågan beträffande uppförandet af ett grafkapell", som det står ordagrant i protokollet.- Kommittén skriver i sitt yttrande 10.10.1893 följande: "Vad angår grafkapellets uppförande anse vi detta i allra högsta grad nödvändigt, ty erfarenheten gifver vid handen,att då dödsfall inträffar, på många ställen saknas lämplig plats till förvar af den döde, intill dess att begrafning kan och får ske;och om smittosam sjukdom uppkommer, inses lätt det farliga uti att nödgas uti hemmen förvara de döda i flere dygn, hvarigenom smittan hastigare utbredes. Ja,vi kunna ej underlåta framhälla,att då dödsfall inträffar under sådana omständigheter, att obduktion måste ske, ingen plats härför finnes utan har vanligen använts kyrkans vapenhus. Olämpligheten häraf torde af en hvar inses och erkännas."<<<<<< 

Efter denna tunga motivering för ett gravkapell hade kyrkostämmoordföranden Forsell inte svårt att få stämman med på förslaget. I protokollet 10.10.1893 skriver han:."Stämman,som med lifligt intresse tog del af detta förslag, vill i första rummet till kommitterade och särskilt riksdagsman Carl Persson hembära sin varma tacksamhet för det utmärkta sätt, hvarpå dessa sa frågor blifvit så omsorgsfullt förberedda och utredda." ﷓ Definitivt beslut om uppförande av ett gravkapell enligt kommittérades förslag fattades den 30.10.1893.Kapellet.uppfördes under åren 1894 och 1895.Väggarna voro av sten och kalk, s.k. gjutna väggar, med yttertak av spån med tegel ovanpå. Det uppfördes till en blygsam direkt kostnad för församlingsborna, eftersom en stor del av summan togs ur den s.k. vinsädeskassan. Som byggnadskommitté fungerade den förut nämnda kommittén utökad med kamrer Fredrik Svensson på Söran, som vid den tiden var ordförande i såväl kommunalstämma som kommunalnämnd.

D. P r ä s t g å r d e n<<<<<< 

Sedan gammalt hade de båda ordinarie prästerna i pastoratet haft sina boställen inom Fröjereds socken, kyrkoherden på kyrkoherdebostället invid Fröjereds kyrka och komministern på capellansbostället Kantebo. Inom pastoratet fanns också en s.k. stom, gården Korsberga Stommen, belägen i Korsberga socken nära kyrkan. Denna stom. var vid periodens ingång uppdelad på 4 st 1/4 mantalsgårdar, vardera med sin arrendator.- Under 1860-talet antogs en ny prästlönereglering för pastoratet, vilken trädde i kraft 1868. Genom denna inträdde en stor förändring i komministerns bosättning. Gården Korsberga. Stommen upphörde som stom och blev i stället boställe för komministern. Det medförde, att en ny prästgårdsbyggnad måste uppföras där. Efter många trätor bestämdes det, att den skulle ligga på backen norr om kyrkan. under äldre tid och fram till 1828 hade här legat socknens fattighus.- Den nya prästgårdsbyggnaden uppfördes 1869 och den förste komministern, som tog den i besittning var Jonas Jungner, som kom till Korsberga 1870.- De 4 arrendatorerna uppsades och komministern anställde endast 1 arrendator för hela gården.- Kantebo f.d. komministerboställe om 1/2 mantal blev nu stom för pastoratet och utarrenderades.<<<<<< 

Den nya prästlöneregleringen för Fröjereds pastorat av den 15.10.1867 kom att gälla från 1.5.1868 i 50 år, alltså till 1918.Här nedan finns några viktiga bestämmelser däri: Till pastoratet utgöres årligen av hemmanen. Niohundrasextiotvå kubikfot (kbf) 6 kannor (kr) råg efter nedanstående fördelning: (Anm: 1 kbf = 26,17 l.; 1 kanna = 2,62 l.) Fröjereds församling 330 kbf Fridene församling 242 kbf 1 k. Korsberga församling 390 kbf 5 kr. Summa:962 kbf 6 kr För Korsberga församling 390 kbf 5 kr blev fördelningen på de olika hemmanen följande:1/4 mtl Björkåsen 4 kbf 6 kr (förkortn. 4:6) 1/2 mtl Ekåsen 9:6, 112 mtl Hamrum Brogården 6:6, 1/4 mtl Elmedalen 4:4, 3/4 mtl Gunnarstorp 14:3, 1 mtl Hamrum Korsgården 19:9, 1/4 mtl Harmum Kvarnegården 3:2, 1/4 mtl Hamrum Tomten 5:8, 1/4 mtl Kyrkeskogen 4:6, 1/4 mtl Larskullen 3:9, 1/4 mtl Baggedammen 5:0, 3/4 mtl Löparskogen 14:3, 1 mtl Munkebo 26:8,1/4 mtl Torsbo 4;6, 1/4 mtl Måsen 4:4, 1/2 mtl L:a Senneryd 9:6, 1 mtl Mölebo 18:9, 1/2 mtl Stallerhult 10:6, 1/4 mtl Stenbolet 4:6, 1 mtl St.Solberga 17:4, 1/4 mtl Ruderna 5:8, 1/2 mtl St.Senneryd 10:6, 1/2 mtl Söran och Klinten 9:9, 1/2 mtl Vadened 10:1, 1 mtl L:a Solberga 21:4, 1 mtl Hamrum Lillegården 22:6, 1/4 mtl Kopparkullen 3:9, 1/4 mtl Stenbacken 6:7, 2 mtl Dannemarka 38:8, 2 1/8 mtl Karstorp och Ledsäng 41:8, 1 mtl Styrshult 21:4, 1/4 mtl Rödesand 4:4. - Dessutom erlades för Hamrum Qvarnegårdens kvarn 1:8,Hamrum Brogårdens kvarn 14:3 samt Kisaströms qvarn 10:7; allt i råg.

Hemmansägarna behövde icke erlägga prestlöneavgiften in natura. Man kunde också erlägga den i pengar uträknat enl. markegångstaxans medeltal på en 10-årsperiod.

Vidare utgick en skatt med 70 öre pr man och 30 öre pr kvinna av sådana som betalade mantalspengar.<<<<<< 

Utav förenämnda löningsmedel erhöll komministern i Korsberga 220 kbf råg och Trehundra Riksdaler. - All betalning till prästeskapet för särskilda tjänsteförrättningar skulle upphöra.

En radikal omläggning av prästlönerna genomfördes genom 1910 års lag om Reglering av prästeskapets avlöning och ecklesiastisk boställsordning samma år. - Minimilönerna för kyrkoherdar resp. komministrar bestämdes till 4.000 resp 2.500 kr pr år. Härtill kom fyllnadsbelopp med hänsyn bl,a. till pastoratets ytvidd och befolkning. - Maximilönerna fastställdes till 8.000 resp. 5.000 kr pr år. - Dessa bestämmelser tillämpades i Fröjereds pastorat från 1918, då ny prästlönereglering genomfördes.

Prästerna och medhjälpare

E. P r ä s t e r n a  o c h  d e r a s  m e d h j ä l p a r e.

Kyrkoherdar <<<<<<

Johan Sundblad var fortfarande (1863) kyrkoherde i pastoratet (se Del I: sid 41-42) men hade sedan början av 1850-talet varit tjänstledig på grund av sjukdom, och tjänsten sköttes av vice pastorer till Sundblads död 22.1. 1865. De sista åren var komministern i pastoratet Carl Sundstedt förordnad som vice pastor, vilken tjänst han även skötte till den nye kyrkoherdens tillträde. - Ny kyrkoherde 1865, tillträdde 1867, blev

Peter Fristedt, f. i Fristad 28.8.1798, son av hem.äg. Per Persson och Kerstin Andersdotter, prv 1821, past.ex.1849. - Han kom till Fröjered närmast från Lekåsa, där han varit komminister. Hans tjänstgöring i Fröjereds pastorat omfattade endast 4 år. Död 29.4.1871. - Fristedt var enl. "Warholm, Joh. W:Skara stifts herdaminne" (W) omtyckt av hela församlingen, trots att denna varit missnöjd med förslaget i förmågan att sköta församlingens yttre angelägenheter stod han vida efter sin företrädare. - G.m. Margareta Charlotta Lundahl, f.1807, d.1882, dotter till rådmannen i Skara Christian L. och Magdalena Malmstedt. - Till ny kyrkoherde utnämndes 1871, tillträdde 1873, komministern i pastoratet<<<<<< 

Jonas Jungner, f. i Jung 13-12.1813, son av kyrkoherden Jonas J. och Christina Florin, prv 1841, past.ex.1862.- Han blev komminister i pastoratet 1870 och var den förste prästen, som var bosatt i Korsberga. Prästgården där var då nyss färdigbyggd. - Jungner hade till en början församlingsbornas stora förtroende, men då frikyrkligheten på 1870-talet gjorde stora framsteg inom pastoratet och J. ställde sig helt avvisande mot denna, så blev förhållandena det motsatta, enl.Cederbom, L.A. - Friberg, C.O. : "Skara stifts herdaminne" (C-F) - Genom sjukdom kunde han de senare åren icke uppehålla tjänsten utan den sköttes från 1878 av vice pastor Johan Eklöf, som även efter Jungners död 6.12.1882 innehade förordnande som sådan tills den nye kyrkoherden tillträdde. - Eklöfs 7-åriga tjänstgöring i pastoratet var mycket uppskattad, vilket också pastoratets talesman, riksdagsman Carl Persson i Stallerhult, gav vältaligt uttryck för vid avskedet. - Jungner var gift med Josefina Gustava Blomberg, f.1826, d.1901, dotter till kyrkoherden i Sandhem, J.G.Blomberg. - En av Jungners söner blev berömd uppfinnare. - Till ny kyrkoherde utnämnde 1883 (tillträdde 1885)

Svante Forsell, f.24.3.1818 i Skara, son av murarmästaren Carl Forsell och Sofia Härnholm, prv 1845, past.ex.1872. - Kom från Acklinga, där han i 23 år varit komminister. - Enl.C-F hade Forsell där sin lyckligaste tid men kom i Fröjered i större och även svårare förhållanden, som han icke kunde bemästra och han försjönk i "mjältsjuk overksamhet och slöt sig inne i dyster sorg, bidande sin förlossning." - Han dog 20.9.1901. - Flera vice pastorer tjänstgjorde under F:s senare år, varav under längre perioder A.G. Fogdegård, A.J.N. Norén, D.O. Jungner och V. Landahl. - G.m. Eva Christina Carlsson, f.1838, d.1923, dotter till en lantbrukare. - Till ny kyrkoherde utnämndes 1902 (tiiiträdde 1903) <<<<<<

Algot Lorens Linder, f.21.2.1852 i Våmb, son av hem.äg. Anders Larsson och Maria Svensdotter, prv 1875. - Linder kom närmast från Börstig, där han var kyrkoherde 1893-1902, efter att förut ha varit konninister i Larv.- Namnet Lorens Linder hade god klang ute i stiftet. Även inom pastoratet hade han stort anseende. - Enl.C-F fick han där "en hård mark att bearbeta." Den frikyrkliga verksamheten hade under företrädarna Jungners och Forsells tid blivit alltmer omfattande. Undet Linders tid skedde en viss stabilisering. Han samarbetade icke med de frikyrkliga men stötte dem heller icke ifrån sig. - Linder dog 26.2.1923 efter att ha varit verksam så gott som till sista dagen av sitt liv i motsats till de tre föregående kyrkoherdarna, som genom sjukdom varit tvungna att överlåta tjänsten på vikarier, G.m. Maria Margareta Sandzén, f.1862, dotter till kyrkoherden i Främmestad Carl Gustaf Sandzén. - Till ny kyrkoherde utnämndes 1923 (tillträdde 1924) komministern i pastoratet

Johan Marino, f.13.8.1869 i Valstad, son av soldaten Josef Marino och Charlotta Andersdotter Sköld, prv 1897. - Efter att ha varit komminister i Varv blev han komminister i Korsberga 1905, vilken tjänst han innehade i 18 år före utnämningen till kyrkoherde i pastoratet. - Enl.Dahlberg, Å. Edvardsson,B: "Minnesteckningar vid prästmöte i Skara 1953" var Marino högkyrklig och borde inte så väl passat in i den frikyrkliga bygd, som Fröjereds pastorat var, men han hade ändock, särskilt i Korsberga, ganska många åhörare vid sina gudstjänster. - Sin pastorsexpedition skötte han med skicklighet. Överhuvud taget var han mest intresserad av administrativt arbete och, också enl. D-E, "genom sin förfarenhet i lagar och författningar och sin förmåga att i skrift uttrycka sig klart och skarpt, kunde han hjälpa sina församlingsbor med att t.ex.upprätta skrivelser, kontrakt och inlagor, vilket mycket uppskattades. Han var under många år också revisor i kommunen. Efter pensioneringen 1940 flyttade han till Göteborg, där han dog 15.11. 1948. - Marino var gift med Ester Lanner, f.1872, dotter till kommissionslantmätaren Carl Magnus Lanner.- Till ny kyrkoherde i pastoratet utnämndes 1940 (tillträdde 1941) komministern i Od <<<<<<

Carl Gunnar Wetterberg, f. 24.7.1886 i Haga församling i Göteborg, son till reparatör Carl Johan Wetterberg och Tekla Charlotta Hamberg. - Efter dispens från akademiska studier, prv 1924, varefter han under, 4 år tjänstgjorde som sjömanspräst i Dunkerque i Frankrike, Wetterberg var fortfarande kyrkoherde i Fröjereds pastorat vid periodens utgång 1951 -(Am: Pensionerad 1955, död 31.3.1972 i Karlskoga.) - Wetterberg var gift med Elin Ingeborg Rydin, f. 1900 i Stora Tuna i Dalarne, dotter till polisman Arvid Rydin och hans hustru.

Komministrar.

Carl Sundstedt ( se Del I ) var vid periodens ingång 1863 fortfarande komminister i pastoratet. Han var den siste prästen, som bodde på komministerbostället Kantebo i Fröjereds socken.- Tjänstgjorde 1860-1865 som vice pastor för kyrkoherde Sundblad samt även under vakansen till den nye kyrkoherden tillträdde 1867. - Utnämndes 1868 (tillträdde 1869) till kyrkoherde i Skarstad, där han dog 5.11.1879. - Enligt W. "omtyckt av alla." - Han var en utmärkt expeditionsmänniska, varom de mönstergillt förda kyrkoböckerna utvisa. -Sundblad var gift med änkefru Inga Louise Hollander, f. Bagger, f. 1792, d.1879. - Ny komminister i pastoratet blev 1870

Jonas Jungner, som innehade tjänsten till 1873, då han tillträdde kyrkoherdetjänsten i Fröjered, vilken tjänst han något år redan uppehållit, då som vice pastor. - Han var den förste komministern, som bodde i Korsberga. - Se i övrigt under rubriken Kyrkoherdar. - Ny komminister blev 1873

Johan Fredrik Brissman,f. 31.8.1803 i Skövde, son av godsägaren Anders Brissman och M.C. Rovall. Skolmästare vid Hjo Pedagogi 1826-1828, prv 1828. - Kom närmast från S.Fågelås, där han varit komminister i 30 år. - Dog 30.1.1881 i Korsberga, där han också är begravd. - Enl.C-F: Lättfattliga predikningar, som folket förstod, god liturg, tycks ha tagit sin prästerliga tjänst nå got lätt men däremot i övrigt en välvillig, godmodig, trevlig och språksam umgängesmänniska, som bl.a genom sitt fiolspel och sina tillfällighetsdikter förhöjde festglädjen i många hem.- Ny komminister blev 1881, tillträdde 1884,

Anders Lampa, f. 20.6.1840 i Larv, son av torparen Sven Lampa och Maria Bengtsdotter, prv 1867. - Kom närmast från Forshem, där han varit komminister i några år. - På Lampas tid fick Korsberga egen pastorsexpedition.- Enl. C-F "synnerligen omtyckt, en vinnande personlighet, anspråkslös och välvillig, intresserad botanist - endast ett fel, om det nu var något sådant, han var stark snusare, och snuset satte sina spår i det vördnadsbjudande, böljande, vita skägget. - Utnämnd 1892 till kyrkoherde i Varv, dit han flyttade 1894. G.m. Johanna Margareta Elisabeth Ekman, f. 1839, d. 1896,dotter till komministern i Larv Lars C. Ekman. - Ny komminister 1892, tillträdde 1894, blev

Johan Ferdinand Hjertén, f. 24.11.1849 i Åsarp, son av hem.äg. Per Gustafssan och Magdalena Andersdotter, prv 1878. - Tjänstgjorde i Korsberga i 10 år. Blev 1904 utnämnd till kyrkoherde i Grolanda, dit han flyttade 1905. Död 19.9.1910.-Enl.C-F: "Som fattig studerande hade han att genomgå så stora försakelser, att hans hälsa därav tog skada allt framgent - hos honom fanns en fast grundad ödmjukhet, parad med förnöjsamhet och barnafromhet - outtröttlig i att vandra omkring i sina församlingar till de fattiga och sjuka." G.m.Beata Charlotta von Braun, f.1857, d.1911, dotter till kapten C.W.B. von Braun. - Hjertén efterträddes 1905 av komministern i Varv

Johan Marino, som var komminister till 1923, då han utnämndes till kyrkoherde i pastoratet, tillträdde 1924.- Se vidare under rubriken Kyrkoherdar. Marino efterträddes som komminister av <<<<<<

Gustaf Adolf Carlsson, f. 11.1890 i Alingsås, son till godsägaren Olaus Carlsson och Augusta Pettersdotter, prv 1923. - Carlsson utnämndes 1927 till kyrkoherde i Sventorp och flyttade 1928 från Korsberga. - G.m. Anna Ingeborg Andersson, f.20.9.1899 i Hörby (M), folkskollärare, dotter till skräddarmästare Karl Andersson och Anna Andersson. - (Anm: G.A.Carlsson blev senare komminister och kyrkoherde i Mariestad. Dog där 16.11.1972.) - Ny komminister i Korsberga blev 1928, tillträdde 1929,

Carl Thore Eberhard Ekelöf, f. 30.11.1902 i Kristine församling i Göteborg, son till stationsskrivaren Carl Ekelöf och Eva Falk, prv 1927. - Komminister i Korsberga 1929-1935. - Sistnämnda år utnämnd till komminister i Skövde. (Anm: Pensionerad där 1970) - G.m. Anna Margareta Ternstedt, f. 2.11.1902 i Fägre, folkskollärare, dotter till kyrkoherden i Fägre John Ternstedt och Maria Lundborg. - Ekelöfs efterträdare som komminister i Korsberga blev 1936, tillträdde 1937,

Karl August Gillis Ekhäll, f. 28.1.1906, son till mejeriägaren Richard Johansson och Hilda Svensson, Prv 1933. - Ekhäll var vid periodens slut 1951 fortfarande komminister i pastoratet. - (Anm: Pensionerad 1971 som kyrkoherde i Fröjered, död 1976 i Tibro) - G.m. Ingrid Maria Suhr, f. 1.9.1910 i V.Karup (L), textilslöjdlärare, dotter till godsägare Theodor Suhr och Elsa Larsson.

Icke ordinarie präster. <<<<<<

Ett stort antal icke ordinarie prästmän ha under perioden tjänstgjort i pastoratet, de flesta som vikarier för kyrkoherden eller under vakans (vice pastor) men några som vikarie för komministern (vice komminister). Här nedan några uppgifter om de präster, som innehaft längre förordnanden. Uppgifterna inom parentes omedelbart efter namnet betyder åren för deras tjänstgöring.

1. Arvidsson, Anders (1862-63), f. 1834 i Götlunda. - Blev kyrkoherde i Levene. d.1913.

2. Blomqvist, Lars Gustaf (1871), f. 1844 i Skarstad. - Blev kyrkoherde i N. Härene, d.1921.

3. Jungner, Johan Gustaf (1872), f. 1841 i N.Härene. - Blev kyrkoherde i Ekby, d.1927.

4. Eklöf, Anders Johan (1878-1884),f. i Färgeryd, Växjö stift 1847. - Blev kyrkoherde i Ransberg, d.1926.

5. Hernqqist, Per Johan (1881-1882),f.1850 i Stenstorp. - Blev kyrkoherde i Undenäs, d.1926.

6. Nyberg, Anders Barthold (1883-1884),f. 1854 i Åsle.- Blev komminister i Daretorp, d.1901. <<<<<<

7. Stenström, August (1890-1891), f. 1860 i Tived. - Blev kyrkoherde i Trollhättan, d.1951.

8. Källén(Kjellén), Gustaf Werner (1891-1892), f.1853 i Blidsberg. - Blev komminister i Kinneved, d.1900.

9. Fogdegård, Anders Gustaf (1893-1896), f.1863 i Färeds. - Blev kyrkoherde i Lidköping, d.1947.

10. Norén, Anders Johan Nikodemus, (1896-1899), f. 1852 i Falköping. - Blev komminister i Hassle, men hann ej tillträda. D. 1903.

11. Jungner, David Oskar (1899-1901), f. 1874 i St.Mellby. - Blev komminister i Levene. d.1921.

12. Landahl, Axel Teodor Vitalis (1901-1903), f. 1849 i N.Härene. - Blev kyrkoherde i Synnerby,d.1935.

13. Sedström, Anders (1940-1941), f. 1907 i Eggvena. - Blev kyrkoherde i Säve- dalen, öteborgs stift. <<<<<<

Av präster, som tjänstgjort i Korsberga, finns följandes porträtt på ett stort foto av Korsberga kyrka från 1910, nu hängande i Korsberga församlingshem: kyrkoherdarna Sundblad, Fristedt, Jungner, Forsell, Linder; komministrarna Brissman, Lampa, Hjertén, Marino samt vikarierna Blomqvist, Johan Jungner, Eklöf, Hernqvist, Nyberg, Källén, Norén, Arvidsson, Landahl och Fogdegård. Kyrkvärdar.

Lars Johan Timan, Korsberga Stommen 1860 - 1864 Anders Johan Andersson, Korsberga Stommen 1860 - 1864 Lars Johan Larsson, L:a Hamrum 1865 - 1867 Anders Jansson, Gunnarstorp 1865 - 1867 Anders Johan Carlsson, Larskullen 1868 - 1896 Johannes Pettersson, Kvarnegården/Gunnarstorp 1868 - 1876 Johannes Jansson, Gunnarstorp 1877 - 1885 Lars Johan Andersson, Hamrum 1886 - 1896 Per Carlsson, Löpareskogen 1896 - 1921 Lars Johan Lindgren, L:a Sänneryd 1897 - 1931 Axel Jonsson, Styrshult 1922 - 1951 Ivar Borg, Gunnarstorp 1932 - 1951

Klockare och organister. <<<<<<

(innehade sina tjänster i förening med folkskollärartjänst)

Samuel Petter Blomén 1847 - 1878 Axel Björklund 1879 - 1907 Frans Albert Hall 1908 - 1915 Karl Gustafsson 1917 - 1940 David Örenius 1941 - 1951 (åren 1950~1951 uppehölls organisttjänsten av musikdir. Solveig Ahlqvist)

Kyrkväktare.

Lars Wanberg, Ljungstorp u. Vadene 1849 - 1871 Johannes Jonsson, Ulriksdal u. Hamrum Lillegården 1872 - 1879 Johannes Frid, Sandbacken u. Korsberga Stommen 1880 - 1895 Alfred Gustafsson, Stenkullen 1896 - 1907 Edvard Gustafsson, Gunnarstorp 1908 - 1922 Alfred Sköld, Solvik 1923 - 1934 Karl Johansson, Skogshult 1935 - 1945 Harry Johansson, Sofielund 1946 -1951

Församlingens beslutande och verkställande organ. Beslutande organ i församlingen blev från 1863 kyrkostämman med kyrkoherden senare komministern, som självskriven ordförande.

Som förberedande och verkställande organ fortsatte kyrkorådet. Självskriven ordförande var som förut kyrkoherden men sedan Korsberga församling på 1880-talet fick egen pastorsexpedition blev det komministern. - Självskrivna medlemmar i kyrkorådet var alltid de båda kyrkovärdarna. <<<<<<

Skolans angelägenheter löd under församlingen 1863 - 1939 med kyrkostämman som beslutande organ och skolrådet som förberedande och verkställande. Genom kommulnalfullmäktige-institutionens införande överfördes skolfrågorna till kommunen från och med år 1940. -Skolrådet ersattes då av folkskolestyrelsen, som valdes av kommunalfullmäktige, som också tillsatte ordförande i styrelsen.

Skolorna

G. Skolorna . <<<<<<

I Korsberga var man tidigt ute med att ordna skolväsendet enligt 1842 års Folkskolestadga. Man insåg tydligen skolans stora betydelse för bygden. Redan 1847 är undervisningen i gång i en provisorisk lokal. 1849 var skolbyggnaden färdig, samma byggnad som ännu används för slöjd och bespisning. Troligen är Korsberga gamla skola en av de allra äldsta skolbyggnader i landet som ännu används för sitt ursprungliga ändamål. Att byggnaden är rejält byggd och stilrent och vackert utformad gör det kulturhistoriska värdet ännu större. Detta var också Fröjereds kommuns skolstyrelse medveten om, när man omedelbart före den senaste kommunsammanslagningen i samråd med landsantikvarien såg till att den fina byggnaden fick en ny men stilenlig klädsel.

Den förste läraren i Korsberga skola var Samuel Blomén som tillsattes 1847 och var kvar i tjänst till 1878. Elevantalet i skolan var stort. Dagböckerna, som f.ö. finns bevarade i obruten följd från 1847 till våra dagar, berättar att antalet inskrivna elever var över 100 under 1800-talet. Hur en lärare kunde klara detta stora antal är i dag en gåta. Formellt skulle barnen gå i skolan varannan dag. Redan detta halverar i stort sett antalet. Man har också skäl att tro, att barnen inte var särskilt flitiga med skolgången. Men antalet dagligen undervisade barn kanske kunde vara upp mot ett 50-tal.

År 1866 ansåg skolrådet att biträde åt läraren var behövligt. Året därpå anställdes också Gustaf Johansson, Rusarp, som "underlärare". Om honom sägs, att han "tidigare icke utan framgång sysselsatt sig med barnundervisning". Senare kallas Gustaf Johansson i protokollen för "biträdeslärare". Som en kuriositet kan nämnas att Gustaf Johanssons avgångsbetyg från folkskolan finns bevarat. Det är utskrivet 1847 och har skänkts till skolans arkiv av Gertrud Johansson, Korsberga. <<<<<<

Under senare delen av Bloméns tjänstgöring förekom tydligen rätt stora slitningar mellan lärare och skolråd. Från ett protokoll daterat den 22.10. 1866 kan citeras; "Skolbarnen förvägras begagna skolsalen till matrum samt ej för sina lekar få vistas på skolgården utan måste begiva sig in åt den närbelägna skogen för besagda ändamål. Därförutan yttrades även missnöje därmed att rastetiden för långt utsträckes, vadan den meddelade läsordningen icke iakttagits, vilket förhållande undertecknad förnummit.

Carl Sundstedt" <<<<<<

Sundstedt var vid denna tid komminister i Korsberga och var känd för att ha stort intresse för skolan. Bekymren för att inte allt var som det skulle tog sig bl.a. uttrycket, att Korsberga enligt Kung. Maj:ts cirkulär av den 15-10. 1869 indelades i mindre områden, vilka sannolikt sammanföll med husförhörsrotarna. Detta var troligen en åtgärd för att bättre kunna övervaka barnens skolgång.

I ett protokoll den 14.3.1872 nämns att lärarens lön fastställdes till 500 Rdr samt husrum, vedbrand och höfoder. Samtidigt anställdes Gustaf Johansson som småskollärare med uppgift att "flyttande i hemmen lära småbarnen läsa". I socknen fanns alltså ambulerande småskolor, innan den första fasta småskolan anordnades och förlades till Sänneryd 1876. I vilka gårdar dessa var förlagda eller vilket år skolorna började har inte kunnat fastställas. De äldre barnen i folkskolan gick nu bara en dag i veckan, medan "de 2:ne lägre klasserna" gick två dagar i veckan. Skolrådet beslöt vid denna tid att någon ledamot ständigt skulle vara närvarande i skolan för inspektion av undervisning och skolgång.

Åren i början av 1870-talet var tydligen oroliga för skolans del. Det tycks nästan ständigt ha varit slitningar mellan lärare och skolråd. Av ett protokoll framgår att man i skolrådet var allvarligt bekymrad över hur få dagar barnen var i skolan. Dagboken berättar att flera barn i den "högre" avdelningen gick mindre än 10 dagar under vårterminen 1872. De barn som gick flitigast i skolan hade omkring 25 närvarodagar. Under höstterminen 1872 tycks förhållandena ha blivit ännu sämre. Av de i folkskolan inskrivna 150 eleverna var 76 frånvarande hela terminen. <<<<<<

Som en tidstypisk företeelse kan nämnas, att man vid ett skolrådssammanträde den 2.3.1876 bestämmer, att "föräldrar till barn som åtnjutit understöd åläggs att skura skolan minst två gånger i veckan".

År 1878 begär S. Blomén pension. Redan året innan hade han tidvis ersatts med vikarier. Sålunda tjänstgör t.ex. "mamsell Karlsson", f.d. lärarinna i Fridene som lärare från mars 1877 till mars 1878. Bland övriga vikarier kan nämnas Alex Hulting och Ekstrand, vilka tjänstgjorde fram till halvårsskiftet 1879.

Den 1.7. 1879 blev Axel Björklund ordinarie lärare i Korsberga och tjänstgjorde där till sin pensionering 1907. Efter pensioneringen bodde han kvar i Korsberga (Sveaborg) till sin död den 7.7.1926. Björklund var kommunalt engagerad. Han var revisor för kommunens räkenskaper, tillhörde byggnadskommittén för ålderdomshemmet och var ledamot i kommittén för kyrkans restaurering. En äldre korsbergabo som gått i skola för Björklund säger om honom, att han var rättvis och bra, därför att han pryglade barn både från rika och fattiga hem. Detta inte sagt för att framställa läraren som en tyrann utan för att framhålla hans demokratiska sinnelag.

Småskolorna <<<<<<

Innan några egentliga småskolor anordnades i socknen fanns det tydligen lärare som gick omkring i hemmen och undervisade barnen i bl.a. läsning. Som tidigare nämnts om Gustaf Johansson hade han haft som uppgift att "flyttande i hemmen lära småbarnen läsa" (1872). Anna-Lena Blomkvist som senare anställdes vid småskolan i Sänneryd hade tjänstgjort som ambulerande småskollärare på två och tidigare tre ställen i socknen.

År 1876 inköptes för 400:- ett hus i L:a Sänneryd. Detta skulle användas till småskola. Huset reparerades och inrymde både skolsal och bostad åt lärarinnan. Det användes som skola ända fram till 1915 och stod sedan kvar i många år. Först under bränslehungern under andra världskriget revs det ner och virket såldes till ved. Gamla fotografier visar en låg byggnad av ålderdomligt snitt. Byggnaden hade säkert stort kulturhistoriskt värde. Nu vittnar ett stenröse, ett par gamla körsbärsträd och några syrenbuskar om var skolan låg. Tillsammans med den ännu väl bevarade Korsberga gamla skola kunde vi haft en god bild av hur 1800-talets vackra skolor i Korsberga såg ut, om Sänneryds småskola hade fått stå kvar.

Huset var ett lågt och långt envåningshus. Bostaden var liten och trång. Det berättas, att när lärarinnan skulle baka i ugnen, måste hon öppna fönstret för att få in grisslan (brödspaden) i ugnen. På sina håll använde man förr i sådana situationer ett redskap som på västgötska kallades "leagreschla". Då hade man gjort en led på grissleskaftet för att klara upp bakningen, när det var för trångt framför ugnen. Denna uppfinning var tydligen inte känd i Sänneryd.

Den 6.5.1875 anställdes den då 20-åriga Anna-Lena Blomkvist som lärarinna "för nästkommande läsår". Hon flyttade in i den nyreparerade skolan och började tjänsten i Sänneryds småskola 1876. År 1883 gifte hon sig med skomakaren Johan Levin Larsson. Makarna hade två söner, Oskar och Gunnar, vilka båda blev folkskollärare. Anna-Lena Blomkvist-Larsson tjänstgjorde i Sänneryds skola till 1915, samma år som hon pensionerades och skolan lades ner. Då hade hon arbetat vid samma skola i 39 år. Det stora barnantalet och de långa skolvägarna gjorde att man redan i slutet av 1870-talet började diskutera att bygga en ny skola i socknen. Den 18.5. 1880 beslutades det att en småskola skulle byggas i Gunnarstorp. Den var färdig och avsynades den 22.8.1882. Redan dessförinnan hade skolan varit i bruk i mer än ett år.

I Gunnarstorp anställdes först "småskollärarinneeleven" Hilda Beckman i två månader. Därefter tjänstgjorde Anna-Maria Björklund till läsårets slut. Under denna tid var Hilda Beckman på utbildning för sitt yrke. Redan som mycket ung hade hon råkat ut för olyckan att förlora en arm i ett tröskverk. Några ansvarskännande personer såg till att hon fick ekonomiska möjligheter att utbilda sig till lärarinna. Efter slutad utbildning anställdes hon 1882 som lärare i Gunnarstorps skola och tjänstgjorde där till och med vårterminen 1920, alltså i 38 år. Från 1920 fram till 1957 tjänstgjorde Signe Leijon, född Zackrisson som lärare i Gunnarstorp. Hon arbetade vid samma skola i 37 år. Gunnarstorps småskola har alltså under lång tid betjänats av värderade och uppskattade trotjänare. <<<<<<

Skolan i Sänneryd blev tydligen med åren ganska skröplig. Man diskuterade länge att göra en grundlig reparation. Av olika anledningar blev detta inte av. I stället dyker det 1911 upp ett förslag att bygga en ny skola. Nu blev det heta diskussioner om var denna skola borde ligga. Folk från socknens sydligare delar ansåg att den nya skolan borde ligga i närheten av den gamla. Andra menade att skolan borde läggas mera mot socknens mitt. År 1912 framställdes ett förslag om att skolan borde byggas i Mölebo. En markägare ställde tomt till förfogande. Nu blev det många turer med beslut och överklaganden. Slutligen segrade dock "Möleboanhängarna" och skolan byggdes 1915 och togs i bruk i januari 1916.

Den första lärarinnan i Mölebo var Maria Jonsson som var ordinarie lärare åren 1916-27. Hon efterträddes av Elsa Johansson, född Levahn, som tjänstgjorde i Mölebo till dess skolan drogs in vid vårterminens slut år 1941. I början av 1950-talet användes Mölebo skola under en kortare tid på nytt som skollokal.

Korsberga skola 1879-1952 <<<<<<

1877 hade det kommit ut en kungörelse om att fortsättningsskolor borde inrättas. Folkskolinspektören erinrar korsbergaborna om detta och anser det önskvärt att en sådan inrättas även här. Fortsättningsskolan skulle pågå sex veckor, varav fyra veckor kunde tas från ordinarie folkskoletid. Det verkar inte som om man här var särskilt intresserad av denna nyhet. Först 1891 inrättas den första fortsättningsskolan i socknen.

År 1880 invaldes Carl Persson, Stallerhult, i skolrådet och efterträdde då sin far, Pehr Larsson i Mölebo. Han kom sedan att verka i skolans ledning fram till 1920, alltså i 40 år. Under denna tid gjorde han många värdefulla insatser för skolväsendet i socknen. Även som rikspolitiker var ju Carl Persson känd för sitt stora intresse för skolan och detta kom även hans hemsocken till godo.

I slutet av seklet började man diskutera, om inte folkskolans elever borde delas upp i två avdelningar med en biträdande lärare för den lägre avdelningen. I samband med en sådan uppdelning borde införas vardagsläsning.

Läsåret 1899/1900 var antalet inskrivna elever i folkskolan 94. Folkskolinspektören ansåg detta barnantal för stort för en lärare. Man diskuterade livligt hur skolfrågorna skulle ordnas. Bl.a. kommer J. Bohlin i Solberga med en egen utredning. Han skriver så här om antalet elever m.m. att om "...dessa fördelas på 2 ungefär lika stora afdelningar, undervisade omvexlande hvarannan dag, alldeles icke kan vara för stort för en lärare att undervisa, d.v.s. 47 i hvar afdelning; då det vore vida angelägnare att vidtaga åtgärder dertill att de befintliga skolorna af barnen besöktes jämnare än hvad hittills ofta varit fallet, heldre än att upprätta ännu flera; så vill jag föreslå att Skolrådet och Kyrkostämman för närvarande fattar det beslutet... att låta förslaget om antagande af en biträdande lärarinna hvila till dess, det visat sig att barnens antal ökas..." <<<<<<

Skolrådet tog vid nästa sammanträde upp, skolfrågan i sin helhet. Man beslöt föreslå kyrkostämman, att fortsättningsskolan (6 veckor) borde förläggas helt utanför skolans lästid, och att vid de småskolor där barnantalet överstiger 30, dessa delas i "oliktidiga afdelningar". Dessa skulle undervisas var sin dag. Skolrådet delade inte Bohlins idéer om folkskolans anordning. Man beslöt i stället att tillstyrka inrättandet av en biträdande lärarinnetjänst vid Korsberga skola. Detta borde ske inom en nära framtid, då lokal hunnit anordnas.

Kyrkostämman var den beslutande myndigheten. Samma dag som skolrådet haft sitt sammanträde, den 6.8. 1901, var kyrkostämman samlad. Stämmans flertal gillade skolrådets förslag om ytterligare en lärartjänst vid Korsberga skola. Men i protokollet står "de två personer som voro motståndare till förslaget, egde övervägande fyrktal". Därmed föll skolrådets förslag för denna gång. <<<<<<

En kommitté bestående av Carl Persson, Emil Johansson och Axel Björklund framlägger den 24.10.1904 en utförlig och mycket väl genomförd utredning i skolfrågan. I korthet går förslaget ut på att vardagsläsning skall införas och ytterligare en lärare anställas. Detta kräver anskaffande av en ny skollokal. Av den detaljerade utredningen framgår att 130 barn då var inskrivna i skolan. 79 gick i folkskolan och 51 i småskolan. De två småskolorna kan utan svårighet dagligen ta emot 25-26 barn. Däremot är det orimligt att 79 barn dagligen kan undervisas i folkskolan av en lärare. Antalet skolpliktiga barn har under de senaste 30 åren ständigt gått ner. Utvecklingen kommer sannolikt att fortsätta i denna riktning. Vid den halvtidsläsning som nu förekommer har barnen möjlighet till 103 läsdagar per år. Landets aktade "skollärarcorps" har framhållit faran för brister i folkets uppfostran genom minskning i kunskaps- och bildningsresultat, om nuvarande skolanordning fortsätter i riket. Kommittén instämmer i detta resonemang. Den tillstyrker alltså att vardagsläsning införs och att en lärare anställs.

Kommittén föreslår vidare "att plats för blivande mellanskola må bliva Korsberga folkskolas område, och att det gamla skolhuset så förändras och tillbygges, att två lärosalar, förstuga, veranda, avklädningsrum erhålles å nedre botten, samt två rum, kök och garderober m.m. å vindsvåningen..." Kostnaden beräknas till 3400:-. Medlen anskaffas genom att 380 kr. tas ur järnvägsfondens kapital och 10 öre per fyrk årligen utdebiteras tills uppkomna utgifter betalts. Kyrkostämman beslöt i enlighet med förslaget.

Emellertid visar det sig att Folkskolinspektören Dr Åke Belfrage hade "åtskilliga erinringar och anmärkningar" mot förslaget. Han anser att man i stället bör uppföra ett nytt skolhus. <<<<<<

En ny kommitté, nu bestående av Carl Persson, J.F. Bohlin, J.L. Thilén och A. Björklund, utarbetade ett förslag i enlighet med Folkskolinspektörens erinringar. Man böjde sig alltså för inspektörens uppfattning och föreslog att en ny byggnad skulle uppföras innehållande skolsal, slöjdrum och förstuga, ev. även kontor. Kostnaden beräknades till 3150:-. Tidigare beräknad totalkostnad var 3400:-. Denna summa innefattade kostnader för bl.a. reparationer av gamla skolhuset. Det återstod alltså 250:- till dessa arbeten. Kommittén anmärker "... med hvilken summa omöjligen alla de föreslagna reparationerna kunna utföras, hvadan nu förordade förslaget medför förökade utgifter".

Skolrådet tillstyrkte bifall, och kyrkostämman beslöt i huvudsak i enlighet med förslaget om ny skolbyggnad. Byggnaden skulle uppföras av tegel jämnare än hvad hittills ofta varit fallet, heldre än att upprätta ännu flera; så vill jag föreslå att Skolrådet och Kyrkostämman för närvarande fattar det beslutet ... att låta förslaget om antagande af en biträdande lärarinna hvila till dess det visat sig att barnens antal ökas..." <<<<<<

Skolrådet tog vid nästa sammanträde upp, skolfrågan i sin helhet. Man beslöt föreslå kyrkostämman, att fortsättningsskolan (6 veckor) borde förläggas helt utanför skolans lästid, och att vid de småskolor där barnantalet överstiger 30, dessa delas i "oliktidiga afdelningar". Dessa skulle undervisas var sin dag. Skolrådet delade inte Bohlins idéer om folkskolans anordning. Man beslöt i stället att tillstyrka inrättandet av en biträdande lärarinnetjänst vid Korsberga skola. Detta borde ske inom en nära framtid- då lokal hunnit anordnas.

Kyrkostämman var den beslutande myndigheten. Samma dag som skolrådet haft sitt sammanträde, den 6.8. 1901, var kyrkostämman samlad. Stämmans flertal gillade skolrådets förslag om ytterligare en lärartjänst vid Korsberga skola. Men i protokollet står "de två personer som voro motståndare till förslaget, egde övervägande fyrktal". Därmed föll skolrådets förslag för denna gång.

En kommitté bestående av Carl Persson, Emil Johansson och Axel Björklund framlägger den 24.10. 1904 en utförlig och mycket väl genomförd utredning i skolfrågan. I korthet går förslaget ut på att vardagsläsning skall införas och ytterligare en lärare anställas. Detta kräver anskaffande av en ny skollokal. Av den detaljerade utredningen framgår att 130 barn då var inskrivna i skolan. 79 gick i folkskolan och 51 i småskolan. De två småskolorna kan utan svårighet dagligen ta emot 25-26 barn. Däremot är det orimligt att 79 barn dagligen kan undervisas i folkskolan av en lärare. Antalet skolpliktiga barn har under de senaste 30 åren ständigt gått ner. Utvecklingen kommer sannolikt att fortsätta i denna riktning. Vid den halvtidsläsning som nu förekommer har barnen möjlighet till 103 läsdagar per år. Landets aktade "skollärarcorps" har framhållit faran för brister i folkets uppfostran genom minskning i kunskaps- och bildningsresultat, om nuvarande skolanordning fortsätter i riket. Kommittén instämmer i detta resonemang. Den tillstyrker alltså att vardagsläsning införs och att en lärare anställs. <<<<<<

Kommittén föreslår vidare "att plats för blivande mellanskola må bliva Korsberga folkskolas område, och att det gamla skolhuset så förändras och tillbygges, att två lärosalar, förstuga, veranda, avklädningsrum erhålles å nedre botten, samt två rum, kök och garderober m.m. å vindsvåningen... 11 Kostnaden beräknas till 3400:-. Medlen ansaffas genom att 380 kr. tas ur järnvägsfondens kapital och 10 öre per fyrk årligen utdebiteras tills uppkomna utgifter betalts. Kyrkostämman beslöt i enlighet med förslaget.

Emellertid visar det sig att Folkskolinspektören Dr Åke Belfrage hade "åtskilliga erinringar och anmärkningar" mot förslaget. Han anser att man i stället bör uppföra ett nytt skolhus.

En ny kommitté, nu bestående av Carl Persson, J.F. Bohlin, J.L. Thilén och A. Björklund, utarbetade ett förslag i enlighet med Folkskolinspektörens erinringar. Man böjde sig alltså för inspektörens uppfattning och föreslog att en ny byggnad skulle uppföras innehållande skolsal, slöjdrum och förstuga, ev. även kontor. Kostnaden beräknades till 3150:-. Tidigare beräknad totalkostnad var 3400:-. Denna summa innefattade kostnader för bl.a. reparationer av gamla skolhuset. Det återstod alltså 250:- till dessa arbeten. Kommittén anmärker "... med hvilken summa omöjligen alla de föreslagna reparationerna kunna utföras, hvadan nu förordade förslaget medför förökade utgifter".

Skolrådet tillstyrkte bifall, och kyrkostämman beslöt i huvudsak i enlighet med förslaget om ny skolbyggnad. Byggnaden skulle uppföras av tegel och ej av trä som man ursprungligen tänkt sig. Därigenom skulle byggnaden bli billigare och fortare färdig. Arbetet sattes i gång och resultatet blev den byggnad som än kallas "tegelskolan" och numera används som bibliotek. Den 31.10.1906 bestämdes att biträdande lärarinna skulle tillsättas fr.o.m. den 1.1.1908. Till lärare valdes Tekla Arvidsson, som sedan tjänstgjorde i socknen till 1941. Tack vare kommitténs ihärdiga arbete hade nu vardagsläsning införts, vilket sannolikt var väl framme i tiden år 1908.

Folkskollärare Axel Björklund avgick med pension den 1.7.1907. Till hans efterträdare valdes folkskolläraren, klockaren och kyrkosångaren Frans A. Hall. Han var bl.a. mycket intresserad av arbetet inom nykterhetsrörelsen och deltog i kurser i nykterhetsundervisning. I det kommunala arbetet utnyttjades han bl.a. som lärarkårens representant i skolstyrelsen och som överförmyndare. Han tjänstgjorde i Korsberga till 1915, då han flyttade till Nårunga. <<<<<<

Arbetet med och i skolan tycks nu ha kommit in i ett lugnt skede med viss utveckling av skolans resurser. Slöjdskola för flickor inrättades sålunda 1909. Skolkassan betalade materialet. I ett protokoll kan man dock läsa: "Dock få barnen från förmögnare hem, am de vilja, själfva tillsläppa arbetsmaterialien, i synnerhet som barnen själfva få behålla arbeten de utfört". Vid denna tid kasseras de gamla långbänkarna och man köper tvåsitsiga bänkar för 391:-. F.A. Jonsson upprättar en ritning till "ett enklare uthus" som uppföres för 268 kr 80 öre.

På 1912 års oktoberstämma framhöll L.J. Lindgren nödvändigheten av en snar nybyggnad av Sänneryds småskola. Denna fråga har något berörts under rubriken Småskolorna på sid. 25. Här ska tilläggas att oktoberstämman 1912 beslöt "efter omröstning med 130 röster imot 49, som röstade för en plats, belägen ej längre åt söder än nuvarande skolan och ej längre åt norr än Kyrkeskogens åker sträcker sig, att platsen för det blivande skolhuset skulle enligt skolrådets förslag denna dag bliva ett jordområde på Karl Ströms ägor i Mölebo, begränsat på södra sidan av vägen till Kopparkullen och på östra sidan av gränsskillnaden mot Johan Magnussons ägor i Mölebo. Mot detta beslut anmälde riksdagsmannen Carl Persson i Stallerhult och lantbrukaren L.J. Lindgren i Sänneryd sin reservation". <<<<<<

Beslutet om småskolans placering överklagades hos Konungens Befallningshavande. En förklaring, avfattad av J.L. Thilén, avgavs av de "icke klagande sockenmännen". Kommunalstämmans beslut stod fast, och Mölebo skola byggdes och var färdig att tas i bruk 1916.

Frans A. Hall har nu slutat tjänsten i Korsberga och flyttat från orten. I hans ställe valdes Karl Gustafsson till folkskollärare och kantor med tillträde den 1.1. 1917. Han tjänstgjorde i Korsberga till sin pensionering vid halvårsskiftet 1941. Under många år var han ordförande i fattigvårdsstyrelsen i Korsberga.

I protokoll från den 30.10. 1916 sägs att "störande uppträden" hade förekommit utanför lärarinnans bostad i Mölebo skola. Kyrkostämman beklagade "att sådana personer funnes som ville göra sig skyldiga till dylikt ofog i vår upplysta tid" samt ville "uttala sitt allvarliga ogillande häraf, hvarjämte kyrkostämman beslöt att genom detta protokolls uppläsande från predikstolen gifva de personer, som visste sig vara skyldiga, en allvarlig varning med förmaning att för framtiden iakttaga ett anständigare uppförande".

År 1920 väljs Signe Zackrisson till ord. småskollärarinna vid Gunnarstorps småskola. Samma år inrättas skolbibliotek som fick 100:- i anslag. Förre riksdagsmannen kommendören Carl Persson i Stallerhult undanbad sig detta år återval i Korsberga skolråd, där han hade verkat sedan 1880, alltså i 40 år. På 1920-talet händer inte så mycket nytt inom skolväsendet i Korsberga. Man leder in el-ljus i Gunnarstorp 1925, sätter in ny kamin i folkskolan, målar lärarinnans förstuga o.s.v. <<<<<<

1930 föreslår länsskogvaktare Dahlström att samtliga skolbarn ska ha fri skrivmateriel. Kyrkostämman beslutar att så ska ske. Röda korset begär år 1934 1 kr 50 öre för varje elev till läkarundersökning, vilket bifalles.

År 1934 byggs Gunnarstorps skola till och repareras och målas med rödfärg. Komminister Gillis Ekhäll inväljs i kyrkorådet och skolrådet 1936. Året därpå väljs han till ordförande och förblir detta fram till kommunsammanslagningen 1952 och fortsätter därefter som ordförande i Fröjereds storkommuns folkskolestyrelse.

År 1940 upphör skolrådet och ersätts av skolstyrelse. Barnantalet i kommunen sjunker vid denna tid, och man befarar att Mölebo skola måste dras in. I samband därmed ansöker man om statsbidrag till skolskjutsar. Redan 1941 upphör undervisningen vid Mölebo skola, och i samband därmed slutar Elsa Levahn sin tjänst inom kommunen. Samma år avgår Karl Gustafsson med pension den 1 juli. Även Tekla Arvidsson går nu i pension. Hon avtackas efter 34 års tjänst vid Korsberga skola. <<<<<<

Efter det att ovan nämnda ord. lärare slutat sin tjänst, anställes Astrid Richter och Birgit Larsson som vik. folkskollärare. Den 1.1. 1943 tillträder David Örenius som ord. kantor och folkskollärare, och den 1 juli samma år blir Albertina (Tina) Kjellman ord. lärare vid den lägre avdelningen vid Korsberga skola.

År 1945 börjar man diskutera införande av sjunde läsåret vid Korsberga skola. Skolstyrelsen ansåg att klass 7 inte borde läggas till befintlig avd. för klass 5-6 utan bilda en fristående avdelning. Antalet elever var emellertid för lågt, och man ansåg att samarbete med Fridene borde undersökas. Inte förrän i aug. 1947 tycks dock detta samarbete ha kommit i gång på allvar. Vid ett gemensamt sammanträde med Fridene och Korsberga skolstyrelser beslutar man "samstämmigt och eftertryckligt" att särskild klass och läraravdelning borde anordnas. Kommunsammanslagningen börjar här skymta så smått i framtidsperspektivet. I december 1947 hade man inbjudit Fröjereds skolstyrelse till sammanträde angående sjunde klassen. Från det hållet var man emellertid tveksam, varför planerna på en gemensam avdelning för årskurs 7 i hela den blivande storkommunen inte Kunde realiseras, trots att Skolöverstyrelsen ställt sig välvillig till förslaget. Korsberga skolstyrelse tvingades till reträtt och beslöt att för läsåret 1948/49 låta sjunde klassen gå tillsammans med klasserna fem och sex.<<<<<< 

Mölebo skola kom åter att användas en tid. Våren 1948 hade man där en kurs i hushållsgöromål för elever i fortsättningsskolan från Fridene och Korsberga. Under läsåret 1952/53 användes Mölebo skola som småskola.

Så närmar sig den tidpunkt, när Korsberga upphör att vara en självständig kommun. Kommunsammanslagningen den 1.1.1952 förbereds även inom skolväsendet. Den 27.12. 1951 häller Korsberga folkskolestyrelse sitt sista sammanträde. Ordföranden Gillis Ekhäll håller då ett tal, där han bl.a. som något anmärkningsvärt påpekar, att av de dåvarande ledamöterna har Axel Jonsson, Styrshult, alltsedan 1916 oavbrutet, d.v.s. i 35 år tillhört ledningen för Korsberga skolor, därav åren 1919-1947 som kassör.

Redan innan de tre kommunerna Fröjered, Fridene och Korsberga slogs samman till en hade man naturligtvis förberett sammanslagningen. En gemensam skolstyrelse för den blivande storkommunen håller sitt första sammanträde den 26.1.1951. Under detta år håller den inte mindre än 10 sammanträden.

Vid sammanträdet den 21,1. 1951 var Folkskolinspektören Gillis Lönnermark närvarande och ledde sammanträdet. I övrigt deltog de tre delkommunernas skolstyrelser samt hela lärarkåren. Det var alltså ett verkligt stormöte. Folkskolinspektören framhöll att Åk 7 borde centraliseras, att småskolan i Klämmesbo skulle dras in och att följande avdelningar inrättades: <<<<<<

åk 3-4 i Fridene, Fröjered och Korsberga åk 5-6 i Fridene och Fröjered åk 7 i Fröjered samt småskolor för åk 1-2 i Fridene, Fröjered och Korsberga. Nödiga skolskjutsar skulle anordnas. De församlade beslöt i enlighet med Folkskolinspektörens förslag.

Samordningen mellan de tre kommunerna tycks ha gått relativt smärtfritt. Den 1.1.1952 var Fröjereds storkommuns skoldistrikt ett faktum, och därmed inleddes en ny period även för skolornas anordning.

Börje Löfving

Fast anställda lärare vid skolorna i Korsberga 1863 - 1951

A. Folkskollärare

Blomén, Samuel Petter (1847-1878) Björklund, Axel (1879-1907) Hall, Frans A. (1907-1915) Gustafsson, Karl (1917-1941) Örenius, David (1943-1951) Arvidsson, Tekla (biträdande) (1908-1941) Kjellman, Tina (1943-1950)

B. Småskollärare <<<<<<

Blomqvist, Anna-Lena (g. Larsson) (1876-1915) Jonsson, Maria (g. Andersson) (1916-1927) Levahn, Elsa (g. Johansson) (1928-1941) Beckman, Hilda (1882-1920) Zackrisson, Signe (g. Leijon) (1920-1951)

Korsberga kommun

K 0 R S B E R G A K 0 M M U N <<<<<<

A. K o r s b e r g a k r ö n i k a 1863-1951

med ledning av kommunalstämmoprotokollen 1863-1938 och kommunalfullmäktigeprotokollen 1939-1951

Före sekelskiftet(1863-1899---periodens ingång fanns i Korsberga kommun c:a 1100 invånare. Det hade skett en stor folkökning under de närmast föregående årtiondena men den börjar nu att mattas. Som mest var invånarantalet uppe i något över 1200 personer, och det var på 1880- och 1890-talen, för att sedan oavbrutet sjunka, till en början dock obetydligt. Vid sekelskiftet 1900 hade siffran gått något under 1200 eller för att vara exakt 1184.

1860-talet. Då socknen upphörde 1863, med de nya enheterna församling och kommun som efterträdare, fick kommunen och dess beslutande organ, kommunalstämman, övertaga ansvaret för frågor av s.k. kommunal natur. De var till en början inte många. Endast en var av större betydelse men så mycket mer kostnadskrävande och det var fattigvården. Det visar sig också i den första budgeten för 1863. Utgifterna slutar På 337 Rdr Rmt, varav inte mindre än 257 Rdr belöper på fattigkassan. Man levde då i ett "Fattig Sverige", där antalet, som behövde hjälp, var stort. I ett protokoll den 26.10.1863 finns en förteckning över personer, som på grund av fattigdom böra befrias från erläggande av mantalspengar. Dessa skulle då erläggas till staten av personer mellan 18 och 60 år och utgjorde endast 40 öre för män och 20 öre för kvinnor. I denna förteckning finns upptagna 75 personer, samtliga med angivna födelsedatum. Bland de 75 voro många gifta, men hustrurna ha icke upptagits, varför antalet, som betecknas som fattiga säkerligen överskrider 100. Räknas så barnen i familjerna med, och de voro vid den tiden många, så förstår man, att antalet hjälpbehövande i Korsberga då var mycket stort. En bra uppfattning om fattigdomens utbredning får man givetvis också i förteckningarna på personer, som fingo understöd av kommunen. Understödet utgick in natura mest som spannmål, särskilt havre. <<<<<<

Och det blev efter några år än värre förhållanden. I slutet av 1860-talet inträffade i Sverige de s.k. nödåren. 1867 slog skörden fel på grund av kall och våt väderlek. Det våta året följdes av det torra året 1868 med ren missväxt, som drabbade hela landet. Först hösten 1869 fick man en normal skörd. Svårast hade man det under vintern 1868-69 samt våren 1869. - Hurudan var då situationen i Korsberga- Givetvis var den svår här också men tydligen inte katastrofal. Någon emigration märker man ej av och inte heller dödligheten var onormalt stor, men situationen var mycket besvärligekonomi vilket protokollen nogsamt utvisar. Påfrestningen på kommunens ekonomi var stor. - I december 1867 anmodar Länsstyrelsen socknemännen "att beräkna tillgångar och behofvet af spannmål intill nästkommande års skörd ävensom vidtaga åtgärder för beredande av arbetsförtjänst åt dem, som för uppehället äro deraf i behof". Man beslöt med anledning av skrivelsen "att, för den händelse spanmålsbrist skulle uppstå, uppköpa blandsädesmjöl, som till billigaste pris skulle<<<<<<  tillhandahållas de mera behöfvande varjämte kommunen skulle uppköpa bomullsgarn för att genom väfnad bereda någon arbetsförtjänst åt fattiga qvinnor. För övrigt borde en hvar hemmansägare efter vilja och förmåga draga försorg om å egna egor boende,,. En arbetsföreståndare för vävnaderna tillsattes, och det blev nämndemannen C.G. Carlsson i L:a Hamrum. Medel skulle upplånas för inköpen. Någon spannmålshjälp från sockenmagasinet kunde ej erhållas, eftersom de som lånat spannmål där, ej kunde betala tillbaka sina lån, varför "utomordentliga åtgärder måste vidtas", heter det t.ex. i protokollet 25.1.1869. Beslutet blev då, att 2000 Rdr Rmt skulle upplånas för inköp av 80 Tr utsädeshavre, 40 Tr råg och 50 Tr Potatis. Ytterligare bomullsgarn men även lin och nöthårsgarn skulle inköpas och härtill lånade man 500 Rdr. - Nöden medförde, att antalet tiggare från andra trakter ökades ofantligt, vilket medförde stor otrevnad och stora olägenheter i kommunen.

Även om 1860-talet och särskilt dess slut dominerats av ekonomiska bekymmer, så hade man tid att intressera sig för andra frågor. - Ett målskjutningsgille, som början till en skarpskytteförening, bildas. Skarpskytteföreningarnas glansperiod var just 1860-talet. - Man diskuterar bildandet av en sparbank inom socknen eller ev. pastoratet, men tanken förföll och intresserade blev hänvisade till de sparbanker, som hade upprättats i Hjo (1862) och Tidaholm. 1870-talets stora och dominerande fråga var, hur kommunen ställer sig till en järnvägsförbindelse mellan Hjo och Stenstorps station vid Västra stambanan. Frågan hade egentligen redan tagits upp 1869 på en kommunal-stämma, där man diskuterat för- och nackdelar. Frågan kom sedan upp åtskilliga gånger och de flesta av de ledande kommunalmännen voro för att kommunen skulle ekonomiskt bidraga vid tillkomsten av järnvägen. Givetvis fanns det motståndare, t.ex. A.J. Carlsson i Larskullen och Lars Gabrielsson i St. Sänneryd, men så låg också deras gårdar i södra delen av kommunen långt från järnvägen. En ivrig förespråkare för järnvägen var kommunalnämndsordföranden C.J. von Strokirch på Styrshult. - Den 13.2.1871 hade frågan avancerat så långt, att beslut fattades om att Korsberga kommun skulle köpa aktier i järnvägsbolaget för 19.000 Rdr Rmt. Kungl. Maj:t tillät 4.7.1871 kommunen att härför upptaga ett amorteringslån på 30 år och lånet togs upp i Stockholms stads sparbank mot 5 1/2 % ränta. - Järnvägen blev färdig 1873 (se vidare i kap. Näringsliv). - Den fick en utomordentligt stor betydelse för Korsberga, särskilt då för tillkomsten och utvecklingen av Korsberga stationssamhälle. Vid järnvägens tillkomst fanns inom området bara några enstaka hus. <<<<<<

Övrigt av större betydelse under årtiondet var bl.a. tillkomsten av nya enheter för mynt (krona i st.f. riksdaler) och för rymdmått (kubikfot). - Ett förslag framlades av C.V. Muhr på Munkebo om att sockenmagasinets verksamhet borde avvecklas såsom "skadligt för lånande allmänheten". Han erinrar om förhållandena under nödåren, då "när nöden blef störst och hjälpen som bäst behöfdes, hade magasinet blott att fordra men inget att låna ut". Men magasinet fick ändå fortsätta sin verksamhet men förde en tynande tillvaro. - Muhr, som varit den ledande kommunalmannen under 1860-talet i egenskap av kommunalstämmans ordförande, lämnar denna sin befattning fr.o.m. 1872, en stor förlust för Korsberga kommun. Muhr var en man av stor resning, klarsynt och varmhjärtad. Han flyttade från Korsberga några år senare. - Carl Persson i Stallerhult börjar sin offentliga bana 1876 som nämndeman. -Skarpskytteföreningen upphör och gevären återlämnas. - Kreatursmöten har i flera år regelbundet hållits i Korsberga. Nu föreslår man 1877 att få ordna 2 godkända marknader per år, i mitten av april resp. oktober månader. - Budgeten 1879 har nu stigit till 1618 kronor varav till fattigvården 1141 kr.

1880-talet tycks ha varit ett händelsefattigt årtionde i kommunen. Inga beslut av större och genomgripande betydelse tycks ha fattats. Ett skifte på de ledande posterna inträffar fr.o.m. 1882. Då avgår J.C. von Storkirch som varit kommunalnämndsordförande sedan kommunens tillkomst (19 år) och kommunalstämmans ordförande sedan 1872 (10 år). Han efterträdes av Fredrik Norling, Munkebo, som i sin tur 1886 efterträdes på båda posterna av Fredrik Svensson, Söran. - Sockenmagasinets låneverksamhet upphör. Man indriver spannmålslånen och försäljer spannmålen och bildar av pengarna, som man fick in, en s.k. magasinskassa. Den senaste redovisningen av spannmålen, som fanns i magasinet eller som var utlånad, är från 1888. Då fanns 73 kbf. råg (=19 hl) och 275 kbf. havre (=72 hl). - Magasinsbyggnaden finns kvar på norra kyrkbacken. Likaså kvarstår på sin post magasins föreståndaren Per Pettersson i St. Hamrum ytterligare några år. - Under slutet av årtiondet börjar man diskutera en tillbyggnad av fattighuset. - Budgeten 1889 slutar 1806 kr, varav till fattigvården 1559 kr. 1890-talet är ett årtionde, som kännetecknas av stora byggnationer i Korsberga, de flesta dock beslutade av församlingen, t.ex. nytt gravkapell, restaurering av kyrkan. I kommunen blir fattighusfrågan allt mer brännande. Först tänkte man sig en tillbyggnad av dåvarande huset, byggt 1828, men man överger den tanken för nybyggnad. 1896 tillsättes en kommitté för frågans lösande, bestående av Carl Persson i Stallerhult och J.C. von Strokirch, Styrshult, som i samarbete med kommunalnämnden skulle upprätta kostnadsförslag och införskaffa ritningar- 30.10.1897 var kommittén färdig med sitt förslag, skrivet av Carl Persson, och som alltid, då han fört pennan, synnerligen utförligt och med väl motiverade förslag. Man föreslår, att år 1898 skall uppföras ett nytt fattighus omedelbart söder om det gamla. Därvid skulle användas dels virket i det gamla huset, dels virket i sockenmagasinet, som sedan några år var obehövligt och stod tomt, och dels överblivet virke från kyrkorestaureringen 1896. Kostnadsförslaget slutade på 1878 kr. varav endast omkr. 400 kr. behövde uttaxeras. Resten föreslogs tas ur befintliga fonder och kassor. - Kommunalstämman beslutade enhälligt i enlighet med kommitténs förslag och det nya fattighuset stod färdigt 1898, 40 fot (12 m) långt och 30 fot (9 m) brett, innehållande 4 rum, kök och förstuga på nedre botten samt ett gavelrum på 2:a våningen, som tills vidare skulle användas som kommnunalrum. En annan stor fråga under 1890-talet var huruvida kommunen skulle sälja sina aktier i Hjo-Stenstorps järnväg. Under 1870-talet gick järnvägsbolaget med vinst men under 1880-talet gick affärerna allt sämre. Vi hade ju en lågkonjunktur då i Sverige och särskilt jordbrukarna hade det besvärligt med låga priser på spannmål. Aktierna gav till slut ingen utdelning och värdet gick under pari. På 1890-talet gick det bättre igen och aktierna steg över pari. Därför uppkom frågan om försäljning. På<<<<<<  kommunalstämma 22.8.1898 (kommunalstämmans ordförande var då Carl Persson i Stallerhult, som efter Fr. Svenssons på Söran död i maj 1897 övertagit posterna som ordf. i såväl stämma som kommunalnämnd) beslutades utan omröstning följande: "Kommunens aktier i Hjo-Stenstorps Jernväg, 19 stycken av serien A, säljes till högsta möjliga pris, ej under parivärdet, och deraf uppkommande medel användes till inbetalning af återstoden af skulden. till Stockholms stads sparbank, det s.k. jernvägslånet. Återstoden af medlen utlånas med högsta ränta, som kan erhållas, mot säkerhet af inteckning i jordbruksfastighet, helst inom kommunen. huru deraf uppkommande ränta må användas skulle å framdeles blifvande kommunalstämma beslutas". - Mot detta beslut reserverade sig J.C. von Strokirch. - (Försäljningen inbringade 22.895 kr, alltså c:a 20 % över pari.) - Men det blev senare strid mot beslutet. På kommunalstämma 29.12.1898 behandlades ett av J.C. von Strokirch och Per Pettersson i St. 31.Hamrum (den senare vice ordförande i såväl kommunalstämma som nämnd) väckt förslag att "emellan innehafvare och ägare af fastigheter inom kommunen fördela det penningbelopp, som erhållits för försäljning av aktier i Hjo-Stenstorps jernvägsaktiebolag". -Vid stämman inlämnades och upplästes 2 långa skrivelser, den ena författad av J.C. von Strokirch, som utvecklade sitt och Per Petterssons ovan angivna förslag och den andra av folkskolläraren Axel Björklund, vilken yrkade avslag därå, stödd av J.L. Thilén. - Stämman antog det Strokirchska förslaget. Emot beslutet anmälde ordföranden Carl Persson sin reservation och överklagade jämte andra detsamma hos Länsstyrelsen. -Den 13.2.1899 bereddes vid extra<<<<<<  kommunalstämma tillfälle för de icke klagande att yttra sig. Då inlämnade G. Möller i Löpareskogen och A.G. Johansson i St. Stallerhult (svärfar till Carl Persson) ett skriftligt anförande. Likaså inlämnade J.C. von Strokirch en 13 foliosidor skriftlig inlaga, som förutom av honom själv undertecknats av 32 fastighetsägare inom kommunen, i vilken han ytterligare utvecklade sitt förslag. Han hade engagerat sig djupt i denna fråga, som för honom blev en samvetsfråga, emedan han ansåg sig vara på något vis skyldig att, som han såg saken, hemmansägarna i Korsberga satsade 19.000 Rdr i företaget, och som också till största delen i kommunens namn betalats av dessa. I skrivelsen finns bl.a. följande, som bestyrker detta. Det heter på ett ställe: "Då vi ej äro i besittning af den djupa genom sjelfstudier vunna juridiska kunskap, som utmärker de klagande, kunna vi såsom dessa åberopa gällande författningar, utan stöda oss helt enkelt på det allmänna rättsbegrepp angående äganderätten, som brukar ligga till grund för alla ordnade nationers<<<<<<  lagstiftning." - Den von Strokirchska skrivelsen antogs enhälligt som de icke klagandes åsikt av stämman, som leddes av vice ordf. Per Pettersson. Ärendet överlämnades därefter till K.B. för beslut, vilket fattades den 1.4.1899. Däri upphävdes det den 13.2.1898 fattade beslutet. K.B:s beslut överklagades hos Kungl. Maj:t, som fastställde Länsstyrelsens resolution. - Så hade man då kommit till ett slutgiltigt avgörande och det återstod endast att bestämma om hur räntan på utlånade medel ur den s.k. Järnvägsfonden skulle användas. På kommunalstämma den 30.10.1899 fattades beslut, att räntan skulle användas för kommunens gemensamma utgifter. Ett par veckor tidigare hade J.C. von Strokirch gått ur tiden. Några andra större frågor än de 2 härovan belysta tycks inte ha funnits. - Budgeten för 1899 slutar på 2950 kr, varav 2600 till fattigvården. Utgifterna har under årtiondet stigit med över 50 % och detta under en tid, då penningvärdet var tämligen konstant.Efter uppslitande strider slutar så seklet och det blev en svår uppgift för den nya kommunalordföranden att återställa den gamla enigheten, som förut alltid funnits i Korsberga. Men med hans alltmer ökande auktoritet så fanns det goda förutsättningar att enigheten skulle återställas.

Efter sekelskiftet (1900-1951) <<<<<<

1900-1909. Det nya seklets första årtionde tycks i kommunen ha varit en lugn tid, då inte så mycket hände. De motsättningar, som fanns vid dess början, märker man sedan ingenting av i protokollen.I rikspolitiskt avseende var ju annars årtiondet en livaktig för att inte säga stormig tid, inte bara utrikespolitiskt med unionsupplösningen utan också inrikespolitiskt. Rösträttsfrågan var brännade och när lösningen kom vid 1907 och 1909 års riksdagar, så blev besluten av den art, att det kommunala icke så mycket berördes. Ändringarna berörde i huvudsak rösträtten till riksdagens andra kammare. Vad beträffar den kommunala rösträtten, så hade vissa ändringar skett redan 1900 och nu inskränktes ytterligare rösträtten för de större fastighetsägarna och för övriga med stora inkomster eller förmögenheter genom införande av den s.k. 40-gradiga skalan. Men fortfarande röstade man efter fyrk. -En annan stor rikshändelse var storstrejken 1909. Den gav mera eko i kommunen än kampen om rösträtten. - I kommunalstämmoprotokollet 9.8.1909 heter det: "Stämman var utlyst på grund av skrifvelse från Kungl. Befattningshafvarne angående huruvida kommunen ansåg nödigt att under den nu pagående arbetskonflikten tillsätta ordningsmän samt att dessa då skulle erhålla polismans skydd och befogenhet". Stämman beslutade, att "sex trovärdiga och lämpliga personer skulle utses, som har att med tillhjälp av socknens fjärdingsman upprätthålla ordningen. Valda blevo: Aug. Johansson, Baggedammen; Linus Eriksson, Stallerhult; F.G. Hansson, Söran; Herman Carlsson, St. Solberga; Alfred Fred, Liden och J.L. Thilén, Korsberga". - Korsberga Skytteförening erbjöd sig i skrivelse till stämman att biträda med ordningens upprätthållande och som med protokollets ord ... "dessa äro hyggliga och aktade personer, varför man även för dem skulle utverka polismans skydd". Om Länsstyrelsen gick med på denna märkliga anhållan finns ingen anteckning om. I övrigt kan nämnas följande: Nya bestämmelser om val till kommunalnämnden införes. - Hundskatten höjdes 1906 till 2 kr, efter att alltsedan 1863 varit 1 Rdr, sedan 1 kr. Antalet hundar, som betalades skatt för var 1863 15 st> 1906 det dubbla. - Tingen i Dimbo upphör 1905 och flyttas till nytt tingshus i Tidaholm, men tingslaget består oförändrat. - Anslag på 25 kr beviljas till nykterhetsföreningen Korsblomman. - Sockenbiblioteket tycks vara i bedrövligt skick men ändå vill man inte anslå medel för dess iståndsättande. - Budgeten slutar 1909 På 3777 kr, varav till fattigvården 3400 kr, fortfarande den dominerande utgiftsposten. <<<<<<

Från 1.1.1909 blir det åter ombyte på de ledande posterna som ordförande i kommunalstämma och kommunalnämnd. Carl Persson avgår på egen begäran och ersättes av hemmansägaren Rickard Linde, Hamrum. - I protokoll 29.12. 1908 heter det: "Undertecknad, Carl Persson, uppgaf sådana hinder såsom ledamot i kommunalnämnden och såsom ordförande i kommunalnämnd och stämma, och anhöll derför att stämman måtte godkänna de uppgifne såsom laga förfall samt för året 1909 entlediga honom från uppdragen." - Stämman fann skälen fullt giltiga och biföll denna hans anhållan. - Justeringsmän för protokollet var folkskollärare Frans A. Hall och kommunalstämmans Vice ordförande L.J. Lindgren och dessa ha gjort följande tillägg till protokollet: "Till protokollet vilja undertecknade såsom justeringsmän erinra, att stämman genom komminister J. Marino till avgående ordföranden Riddaren Herr Carl Persson frambar sin djupa tacksamhet för det nit, den ordning och omsorgsfullhet, varmed han skött befattningarna såsom ordförande i såväl kommunalstämma som kommunalnämnd, och anhöll Herr Marino, att detta måtte få tagas till protokollet, vilket dock Ordföranden undanbad sig. I nämnda tack instämde samtliga närvarande genom att resa sig upp." - Carl Perssons alltmer omfattande riksdags- och landstingsmannaarbete och medlemskap i kommittéer var naturligtvis de tungt vägande skälen för hans avgång som ordförande. Men han har ändå tid och krafter att i fortsättningen och nästan ända till sin död intressera sig för och även delta i kommunens arbete bl.a. som ordförande i valnämnden och som kommunens revisor. 1910-talet. Protokollen från denna tid äro synnerligen knapphändiga och inte så värst mycket mer än rena beslutsprotokoll till skillnad från de föregående ordförandenas protokoll, som äro utförliga och ge en god bild av förhållandena i kommunen. Därför har författaren ofta fått "läsa mellan raderna". <<<<<<

Redan första året inträffade en händelse, som icke berörs i protokollen, nämligen konung Gustaf V:s besök i Korsberga 25.5.1910, men som tur är finns ett ögonvittne, som givit en livfull och roande skildring därav. Miles von Strokirch skriver i sin "Kasebergasaga" följande: "Själva den stora dagen samlades nästan alla socknens innevånare i god tid längs landsvägen nedanför kyrkan och bildade täta led på ömse sidor om den dammiga vägen. Tvärs över vägen var rest en äreport med gröna löv och allra överst på denna satt liksom en kunglig krona av gullvivor, som vilade på ett underlag av blåklint. Före kungens ankomst var det någon myndighetsperson, kanske länsmannen, vilken lät oss göra någon slags generalrepetition - antag att jag är kungen och så vidare - samt lärde oss att hurra, något som väl flertalet väl aldrig gjort tidigare. För mig var det dock inte längre något nytt, eftersom jag ju tidigare tillsammans med Hios övriga samskoleelever hade hurrat för Verner von Heidenstam och Holger Drachman. Alla Kasebergas skolbarn hade blommor i händerna, som de skulle strö ut på vägen framför kungens fötter. Själv bar jag på en stor men sannolikt mycket billig lådkamera, som jag fått av min engelska gudmor. Det bestämdes att folkskolläraren Hall skulle utbringa levet vid kungens ankomst och kommunalordföranden Linde vid avfärden. - Efter en lång väntan hördes ett dovt tutande nere ifrån backen, och plötsligt kom det en stor, stor automobil åtföljd av en något mindre. I den stora satt konungen själv tillsammans med den guldgalonerade landshövdingen. Thea och Tekla till mjölnarns (anm: döttrar till mjölnaren Johan Andersson, Kisaström) trodde naturligtvis, att det var den sistnämnde som var kungen, men deras mamma, som ju hade Svensk Damtidning och sett monarkens bild däri, talade - i någon mån till deras besvikelse - om, att det var kungen, som hade en likadan sportmössa som den deras far brukade ha på sig om söndagarna. Då automobilen kommit ungefär vid skolbarnsskarans mitt, varvid blommor kastades framför dess framhjul, tvärstannade den, och då slängdes blommor i väg av bara farten, så att de kommo långt framför vagnen. En stor, röd pion, vilken hamnat i fordonet, tog kungen i sin vänstra hand och steg ner på marken, varefter en lång, andlös tystnad uppstod. Äntligen lyckades läraren hämta sig och ropade med sin fulla kraft men något darr på rösten: "Leleve Konungen", varpå vi alla skrek huraa, huraa, huraa, huraa med tydligt u som i uråldrig och ett långt utdraget djupt a, vilket allt avslutades med en liten pipig extrahurrning av några småflickor. Vår långe monark, som då var vid ett glatt och skämtsamt humör, sade då till landshövdingen: "Jasså, nu kom visst kungen", varefter han - sedan folkskolläraren och en lärarinna presenterats för honom - pratade vänligt med dem en lång stund. - Senare fick också min far (jägmästare Carl von Strokirch på Liden) äran att bli föreställd för kungen, varefter denne bland annat frågande om min pappa var närmare släkt med den, då saligen insomnade hovmarskalken Fredrik von Strokirch, som var ättens huvudman före den tillfrågade. Så snart kungen fått veta, hur det förhöll sig samt att min far ägde en liten gård i socknen, tyckte väl läraren, att det var nog pratat med min pappa. Han stämde då tillsammans med skolbarnen upp kungssången. - Då sången tystnat föreställdes också kommunalordföranden och komministern (anm: Johan Marino) för konungen, och dessa följde honom också upp till kyrkan, där han skrev sitt konungsliga namn i en bok. Han sade då att det var en liten nätt kyrka och undrade om klockan, som sitter högt uppe på altartavlan mellan apostlarna Matteus och Markus, var till för att prästerna inte skulle predika för länge. (I verkligheten föreföll det ofta nog tvärtom, eftersom jag väl minns att komministern - när han stått på predikstolen och talat en stund - ibland vände sig om och tittade efter på klockan, om det inte var tid att sluta, varefter han - icke utan en viss besvikelse -tycktes vända sig tillbaka mot församlingen och fortsätta ett tag till). Då konungen kommit tillbaka ner till vägen och stigit upp i sin automobil, som sakta började brumma iväg, ropade kommunalordföranden: "Leve Hans Majestät Kung Gustaf den femte" raskt, vant och säkert som om han aldrig hade gjort något annat, varpå vi alla återigen "huráade" minst fyra gånger.  

<<<<<< 

Kungens färd fortsatte därefter den vackra slingrande vägen, som jag hoppas aldrig blir rätad, utmed Mullsjön till den vackra staden Hio, vars så kallade kung, grosshandlare Sjöstedt, bjöd den höge gästen på ett middagsmål med bland annat (naturligtvis) Vätterröding i sitt "residens", det med tornet. Därefter for konungen så småningom den som vi brukade kalla norra vägen mot Skövde".

De dominerande händelserna under 1910-talet äro de som präglas av 1:a världskriget 1914-1919 och dettas återverkningar på vårt land. Först 18.2. 1916 få vi en påminnelse om detta i protokollen. Då tillsättes nämligen en livsmedelsnämnd med först handlanden J.L. Thilén och senare f. stationsinspektor K.A. Karlsson som ordförande. Denna nämnd verkade sedan till krigets slut och fick en alltmer omfattande verksamhet med t.ex. kortutdelningar i samband med alla ransoneringar. Någon uppfattning om hur pass allvarlig livsmedelssituationen var i Korsberga under de svåra åren 1917 och 1918 får man ingen uppfattning om i protokollen. Det nämns bara att anslaget till bespisning av fattiga skolbarn höjdes från 100 kr till 200 kr, dock endast om statsbidrag utgick till höjningen. - De stora politiska striderna 1918-1919, som ändade i den allmänna och lika rösträtten vid samtliga val berörs icke. <<<<<<

I övrigt kan nämnas följande från årtiondet. Nya regler för riksdagsmannaval till 2:a kammaren tillämpas vid valet 3.9.1911 enl. 1909 års riksdagsbeslut med allmän rösträtt för män. Sedan den nya tvåkammarriksdagens tillkomst 1866 har de röstberättigade invånarna i Korsberga röstat på en riksdagsman representerande Vartofta och Frökinds domsagas valkrets. Det har skett av de fåtaliga röstberättigade för en tidsperiod av 3 år och på särskilda kommunalstämmor. Rösterna har avgivits där och insänts till vederbörande myndighet för sammanräkning. Sista valet enligt gamla bestämmelserna hölls 6.9.1908 gällande för perioden 1909-1911. Då avgavs i Korsberga 27 röster, samtliga på riksdagsman Carl Persson i Stallerhult. - Vid valet 1911 hade den gamla valkretsen uppgått i en större valkrets. Skaraborgs södra valkrets omfattande halva Skaraborgs län. För första gången tillämpas nu val av flera ledamöter i en valkrets med användande av partilistor och med uträkning enl. proportionell metod. Vid valet, som första gången skedde inför valnämnd, avgavs 164 röster i förseglade kuvert, som insändes för sammanräkning. - Likaså börjar nya regler för val av landstingsmän att tillämpas. Valet har sedan gammalt avsett Dimbo tingslag av Vartofta härad och har skett på sommartingen av elektorer, som valts av de olika kommunerna på<<<<<<  kommunalstämmor i mars månad. Korsberga hade rätt att välja 2 elektorer. 29.3.1910 tillämpades för första gången de nya bestämmelserna. Valet skedde då på kommunalstämma och avsåg direkt val av 3 landstingsmän, som skulle representera Dimbo tingslags valkrets i 4 år. I Korsberga avgavs 66 valsedlar i oöppnade valkuvert, som användes för sammanräkning. Vid nästa val i september 1914 avgavs i Korsberga 80 röster och 1918 var det 85 st. -Nya och bestående nämnder tillkommo under decenniet: Valnämnden 1910, pensionsnämnden 1913 och fattigvårdsstyrelsen 1919. - Budgeten för 1919 finns inte intagen i protokollet men för 1918 slutar den på 4992 kr, varav till fattigvården 3000 kr. - I Korsberga fanns då en festplats, som var flitigt använd. Den låg mellan L:a Hamrums gårdar och Karstorp. Ägare till området var Nils Andersson i L:a Hamrum, vanligen kallad "Nisabon". -- 1919 uppläts platsen för ett tivoli, vilket medförde störande uppträden, varför kommunalstämman tillhöll jordägaren att icke upplåta plats därför. Om detta icke hade åsyftad verkan, skulle vite utdömas. 1920-talet. Fortfarande likadana kortfattade protokoll. Man får av dem en uppfattning om att inget viktigt hände. Det var dock en svår depression under de första åren med kraftigt sjunkande priser, som man vet medförde stora problem för innehavare av jordbruksfastigheter. Många tvingades lämna sina gårdar och det var stor omsättning på ägarna, eller som en torpare uttryckte, när han såg en ny man på gårdsplanen: "Man visste inte om det var en ny ägare eller en spekulant".

Något nytt kan ändå framhållas: Hundskatten ökade 1921 till 5 kr och var några år senare uppe i 10 kr för att sedan återgå till 5 kr. - Korsberga hade sedan en tid hotell. Nye innehavaren Oscar Johansson vill ha rättighet att servera pilsner åt sina gäster men det kommunala vetot sätter hinder i vägen - avslag. - En ny nämnd tillkommer, nämligen barnavårdsnämnden 1925. - I Hjo har Sjöryds egendom inköpts för att i huvudbyggnaden inrätta ett hem för kroniskt sjuka. 1926 bildas ett kommunalförbund för detta och Korsberga kommun ingår däri. - L.J. Lindgren erhåller 1927 Patriotiska sällskapets guldmedalj för långvarig och uppskattad gärning som förtroendeman. - Förslag uppkommer om att Korsberga, Fridene och Fröjereds kommuner skall bilda ett kommunalförbund med gemensamt ålderdomshem. 1930-talet. År 1929 börjar i USA en stor depression. Den sprider sig till Sverige i början av 1930-talet och medför stor arbetslöshet i landet. Av kommunalstämmoprotokollet 29.12.1932 framgår det första gången, att arbetslöshet också förekommer i Korsberga. En arbetslöshetskommitté med Nils Nordström, Styrshult, som ordförande tillsättes då. Det bildas en "De arbetslösas förening" och denna skriver i februari 1933 till arbetslöshetskommittén och begär åtgärder. Kommunen lånar då upp 2000 kr till täckande av utgifter för arbete åt de arbetslösa, t.ex. stenslagning. Den 28.4. 1934 begärde man ett ytterligare anslag på 1000 kr för att kunna fortsätta de nödhjälpsarbeten, som pågår men stämman beviljar tillsvidare bara 500 kr eftersom "det visar sig att det i fria marknaden tycks kunna beredas mera arbete". Först med år 1935 inträffar normala förhållanden På arbetsmarknaden och arbetslöshetskommitténs verksamhet upphör.<<<<<< 

Fattighuset från 1898, nu benämnt ålderdomshemmet, visar sig vara i behov av en omfattande restaurering. Man beslutar 1931, att en om- och tillbyggnad skall ske och samtidigt införes badrum, el-ljus och kraft, värmeledning, vatten och avlopp.

En skrivelse 1933 från Skaraborgs läns Trafikbilägares förenings Omnibussektion ang. anordnande av fasta hållplatser för omnibussarna erinrar om den nya tiden i trafiken. Stämman vill dock ej ha några sådana. Det gick bra att som förut kunna få "upptaga och avlämna passagerare och gods utan särskilda hållplatser".

Korsberga stationssamhälle har under de första årtiondena på 1900-talet stadigt utökats och bebyggelsen blev alltmer omfattande. Först På 1930-talet märker man i protokollen av att det finns ett sådant samhälle med särskilda problem. Man tillsätter 1932 en byggnadsnämnd och 1937 antas byggnadsordning. <<<<<<

Föreningslivet i kommunen och då särskilt inom stationssamhället tycks vara livligt och föreningarna få anslag, framför allt till studiecirkel- och biblioteksverksamhet, dock ganska blygsamma. Här verkar nu t.ex. Korsberga blåbandsförening, Korsberga studiecirkel och en lokalavdelning av A.B.F. - Det bildas 1924 en idrottsförening, som tills vidare fick disponera mark på Korsberga Stommens ägor, omedelbart söder om folkskolan. I skrivelse 1937 till Ecklesiastiska boställsnämnden anhöll idrottsföreningen att få denna mark utökad för anläggande av en permanent idrottsplats. Kommunen tillstyrkte denna ansökan och föreslog, att ett område 100 x 160 m skulle upplåtas i 25 år avgiftsfritt eller mot en billig avgift.

Det sjunkande barnantalet under 1930-talet föranledde att kommunen blev av med sin barnmorska. Från 1.7. 1937 tillhörde Korsberga Hjo Barnmorskedistrikt.

I slutet av årtiondet sker stora förändringar i det kommunala arbetet. Kommunalstämmans, tillika kommunalnämndens ordförande, Rickard Linde, avlider genom olyckshändelse i augusti 1937 och efterträdes av Artur Lindgren, L:a Sänneryd, som innehar dessa poster, tills kommunen upphör. -Kommunalstämmans befogenheter inskränks dock fr.o.m. 1939 till att gälla val av nämndemän o.d. genom att då införes kommunalfullmäktigeinstitutionen. Vid valet den 18.9.1938 utsågos 15 st kommunalfullmäktigeledamöter för perioden 1939-1942, och dess förste ordförande blev Artur Lindgren, L:a Sänneryd, som innehade posten som sådan tills kommunen upphörde 1951. <<<<<<

Med september 1939 inträder en mörk och olycksbådande tid: - 2:a världskriget börjar. Särskilt genom Finlands inträde i kriget 30.11.1939 kom kriget allt närmare. - Man börjar redan under hösten 1939 vidtaga åtgärder i syfte att trygga livsmedelsförsörjningen och förbereda ev. kommande ransoneringar. En kristidsnämnd tillsättes redan i oktober 1939 som verkställande organ för av Korsberga, Fridene och Fröjereds kommuner bildat kristidsförbund, vilket senare verkade ända till 1949 års utgång. 1940-talet. Kommunalfullmäktigeprotokollen från denna tid äro mycket utförliga och ge en god bild av förhållandena inom kommunen. Det har därfär varit fråga om att välja ut sådana frågor som författaren ansett vara av större betydelse.

Kriget medförde, att den kommunala verksamheten måste ökas och den blev ofta av halvstatlig karaktär efter krav från statsmakterna med Länsstyrelsen som mellanhand. -Så t.ex. utsågs 1940 på Länsstyrelsens uppmaning 10 st ordningsmän fördelade i 5 grupper att i händelse av krig eller krigsfara biträda polismyndigheten. - De ökade inkallelserna till beredskapstjänst krävde, att en fainiljebidragsnämnd inrättades 1940. Samma år utsägs en inkvarteringsnämnd och något senare en civilförsvarsnämnd. <<<<<<

I anslutning till införandet av kommunalfullmäktige fick kommunen ytterligare ett stort verksamhetsområde genom att skolväsendet överfördes från den kyrkliga kommunen till den borgerliga. Detta skedde 1.1.1940, då det av kyrkostämman valda skolrådet upphörde och ersattes av folkskolestyrelsen, vald av kommunalfullmäktige för åren 1940-1943 med komminister Gillis Ekhäll. som vald ordförande. -Skolfrågorna voro många och viktiga under årtiondet. Här kan nämnas, att Mölebo småskola nedlades fr.o.m. läsåret 1940-1941 som följd av de låga barnkullarna på 1930-talets mitt. - Det gamla torpet Kålabråten, som utgjort löneboställe för folkskolläraren och klockaren, återlämnas nu till pastoratet med vederlag av att kommunen får disponera "skoltomten" för framtiden utan ersättning. Således var det ännu ej fråga om äganderätt med lagfart för Kommunen.

Det bildas flera kommunalförbund, i vilka Korsberga kommun ingick. Ett var t.ex. Fridene brandförsvarsförbund med brandstation i Blikstorp. - Länsstyrelsen hade flera gånger anmärkt på att brandskyddet i Korsberga stationssamhälle var bristfälligt. Man hade tillsatt brandstyrelse för Korsberga 1943 och inköpt en brandspruta, slang m.m. för 7.898 kr men det ansågs inte tillräckligt. Även en brandordning fanns antagen.

Förhållandena i Korsberga stationssamhälle medförde också andra krav från myndigheternas sida, t.ex. utomplansbestämmelser. Men även invånarna i själva samhället hade sina särskilda krav, t.ex. på ytterbelysning. 1946 infördes sådan med 10 ljuspunkter, senare utökad till 16. Den kommunala nöjesskatten skulle betala driftsutgifterna. - Vattenförsörjningen i samhället börjar bli ett problem. <<<<<<

De förut nämnda föreningarna få fortfarande blygsamma anslag. Nu tillkommer idrottsföreningen, som också tidvis blir befriad från nöjesskatt. - 1944 börjar diskussionerna om en av statsmakterna planerad kommunsammanslagning. Kommunalfullmäktige var till en början helt emot en sådan men resignerar inför hotet om tvångssammanslagning; och 1947 gick man med på länsstyrelsens förslag, som innebar, att Korsberga kommun tillsammans med Fridene och Fröjereds kommuner skulle bilda en ny kommun, benämnd Fröjereds kommun. i dagligt tal kallades den till en början Fröjereds storkommun. Kommunsammanslagningen skulle träda i kraft 1.1.1952.

Två kommunalfullmäktigeval sker under decenniet; den 20.9.1942 och 15.9.1946. Det senare valet gällde för perioden 1947-1950 men mandattiden utökades med år 1951 på grund av kommunsammanslagningen.

1950-1951. Under de båda sista åren var den kommunala aktiviteten inte så stor och några omfattande och kostnadskrävande beslut fattades ej. - På initiativ av Korsberga lokalavdelning av Sv. Röda korset upptas hemhjälpsverksamhet i kommunen. En hemhjälpsnämnd tillsättes och för 1950 beviljas ett anslag av 2.000 kr. - Den verkligt stora frågar, om vatten och avlopp i Korsberga stationssamhälle är fortfarande mycket aktuell, men man drar sig för de stora kostnaderna. Ett kostnadsförslag 1950 slutar på inte mindre än 270.000 kr och något beslut i frågan kommer icke före kommunsammanslagningen. <<<<<<

Den 27.12. 1951 hölls sista kommunalfullmäktigesammanträdet. Inget i protokollet erinrar om de stora förändringar, som snart skulle ske, varigenom Korsberga kommun kom att upphöra efter att ha existerat sedan 1853 i 89 år.

B. Kommunala förtroendemän

1863 - 1951

Kommunalstämman

Ordförande: Carl Victor Muhr, Munkebo (1863-1871) Joseph Christoffer von Strokirch, Styrshult {1872-1881) Carl Fredrik Norling, Munkebo (1882-1885) Fredrik Svensson, Söran (1886-1897) Carl Persson, Stallerhult {1897-1908) Rickard Linde, Hamrum (1909-1937) Artur Lindgren, L:a Sänneryd/Källedal (1937-1951) Vice ordförande: Carl Gustaf Carlsson, L:a Hamrum (1863-1869) Frans Wilhelm Pettersson, Söran {1870-1876) Carl Fredrik Norling, Munkebo (1877-1880) Per Pettersson, St. Hamrum (1881-1901) Johan Levin Thilén, Torviksborg (1902-1905) Lars Johan Lindgren, L:a Sänneryd (1906-1934) Axel Jonsson, Styrshult (1935-1951)

Kommunalfullmäktige(1939-1951) <<<<<<

Ordförande: Artur Lindgren, L:a Sänneryd/Källedal (1939-1951) Vice ordförande: Nils Nordström, Styrshult (1939-1951)

Ledamöter: Perioden 1939-1942

Nr 1 David Johansson, Dannemarka; landstingsman 2 Ni1s Nordström, Styrshult; tegelarbetare (se v.ordf.) 3 Artur Lindgren, L:a Sänneryd; lantbrukare (se ordf.) 4 Karl Johansson, Kohagen, Munkebo; torpare 5 Helmer Jonsson, St. Sänneryd; lantbrukare 6 Artur Larsson, St. Solberga; (avgått under perioden) 7 Paul Gustafsson, St. Hamrum; lantarbetare (avgått under perioden) 8 Axel Jonsson, Styrshult; lantbrukare 9 Helmer Andersson, Västergården, St. Solberga; tegelarbetare (av gått under perioden) 10 Ivar Borg, Gunnarstorp; lantbrukare 11 Gunnar Dahlström, Sandhem; länsskogvaktare 12 Alf Landqvist, Klarebo; tegelarbetare (avgått under perioden) 13 Georg Gustafsson, Stommen; jordbruksarbetare (avgått under period.) 14 Martin Jansson, Klinten; torpare 15 Linus Eriksson, Dannemarka Nolg.; lantbrukare <<<<<<

Valet ägde rum 18.9.1938. - Då avgåvos 444 godkända röster varav på "Samlingslistan" 263 röster, (= platserna 1, 3, 5, 6, 8, 10, 11, 13 och 15) på listan "Arbetarepartiet-Socialdemokraterna" 181 röster (= platserna 2, 4, 7, 9, 12 och 14). - Samlingslistan var en kartellbeteckning för "Samlingslistan" med 105 röster och "Samlingslistan Bondeförbundet" med 158 röster. Under perioden har nedanstående ledamöter avgått och ersatts:

Nr 6 med lantbrukaren Elvir Pettersson, Stenbolet (1941) 7 med textilarbetaren Åke Palmqvist, Åkershäll (1940) Nr 9 med tegelarbetaren Tage Morell, Stenbacken (1940) 12 med tegelarbetaren Ernst Johansson, Gunnarstorp (1940) 13 med lantbrukaren Torsten Gustafsson, Korsberga Stommen (1939)

Perioden 1943-1946

Nr 1 Axel Jonsson, Styrshult 2 Nils Nordström, Styrshult (se v.ordf.) 3 Artur Lindgren, Källedal (se ordf.) 4 Karl Johansson, Kohagen Munkebo 5 Helmer Jonsson, St. Sänneryd 6 Gustaf Johansson, Björkåsen; fjärdingsman 7 Tage Morell, Kooperativa; föreståndare 8 David Borg, Gunnarstorp; lantbrukare 9 Paul Larsson, L:a Solberga; rättare 10 Torsten Gustafsson, Stommen 11 Erik Liberg, Mariedal; tegelarbetare 12 Ingrid Indebetou, Munkebo; fru 13 Torsten Gustafsson, Gunnarstorp; lantbrukare 14 Arvid Andrén, Stakebo; tegelarbetare (avgått under perioden) 15 Verner Elgemark, Söran; lantbrukare

Valet ägde rum 20.9.1942. Då avgåvos 408 godkända röster, varav på "Fram till val" 234 röster (= platserna 1, 3, 5, 6, 8, 10, 12, 13 och 15) och på. "Arbetarepartiet-Socialdemokraterna" 174 röster (= platserna 2, 4, 7, 9, 11 och 14). - "Fram, till val" var en kartellbeteckning för "Lantmannalistan" med 135 röster och "Samlingslistan" med 99 röster. <<<<<<

Under perioden har ledamoten nr 14 ersatts med reparatör Gunnar Johansson, Furudal (1944).

Perioden 1947-1951

Anm.: Ordinarie valperiod var 1947-1950 som förlängdes senare med år 1951 med anledning av kommunsammanslagningen 1.1.1952.

Nr 1 Axel Jonsson, Styrshult 2 Nils Nordström, Styrshult (se v.ordf.) 3 David Borg, Gunnarstorp 4 Karl Johansson, Kohagen Munkebo 5 Artur Lindgren, Källedal (se ordf.) 6 Tage Morell, Kooperativa 7 Helmer Jonsson, St. Sänneryd 8 David Örenius, Folkskolan; folkskollärare (avgått under perioden) 9 Paul Larsson, L:a Solberga (avgått under perioden) 10 Torsten Gustafsson, Stommen 11 Erik Liberg, Mariedal 12 Gustaf Johansson, Björkåsen 13 Torsten Gustafsson, Gunnarstorp 14 Gösta Johansson, Kohagen Munkebo 15 Tage Berglund, Dannemarka Nolgården <<<<<<

Valet ägde rum 15.9.1946. - Då avgåvos 425 röster, därav 5 poströster, varav på "Fram till val" 204 röster (= platserna 1, 3, 5, 7, 10, 12, 13 och 15), på "Arbetarepartiet-Socialdemokraterna" 173 röster (= platserna 2, 4, 6, 9, 11 och 14) samt på "Folkpartiet" 48 röster (= platsen 8). "Fram till val" var en kartellbeteckning för "Samlingslistan", med 66 röster om "Landsbygdspartiet Bondeförbundet" med 138 röster.

Under perioden har följande ledamöter avgått och ersatts:

Nr 8 med kamrer Johan Gren, Karlsro (1950) 9 med tegelarbetaren Alf Landqvist, Solkullen (1949)

K o m m u n a l n ä m n d e n Ordförande: Joseph Christoffer von Strokirch, Styrshult (1863-1881) Carl Fredrik Norling, Munkebo (1882-1885) Fredrik Svensson, Söran (1886-1897) Carl Persson, Stallerhult (1897-1908) Rickard Linde, Ham um (1909-1937) Artur Lindgren, L:a Sänneryd/Källedal (1937-1951)

Vice ordförande: Anders Johanzon, Dannemarka (1863-1884) Per Pettersson, St. Hamrum. (1885-1901) Johan Levin Thilén, Torviksborg (1902-1905) Lars Johan Lindgren, L:a Sänneryd (1906-1931) Axel Jonsson, Styrshult (1932-1951) <<<<<<

Ledamöter: Anders Johansson d.ä., Hamrum, (1863-1897) Anders Johanzon, Dannemarka (se v.ordf.) (1863-1885) Joseph Christoffer von Strokirch, Styrshult (se ordf.) (1863-1881) Lars Johan Bohlin, L:a Solberga (1863-1864) Carl Fagust, St. Hamrum (1863-1865) Eric Carlsson, St. Stallerhult (1863-1868) Carl Bergius, Liden (1863-1869) Anders Larsson, Stenbolet (1865-1870) Per Larsson, Mölebo (1866) Gustaf Jonsson, Kyrkeskogen (1867-1868) Gustaf Sahlén, Kyrkeskogen (1868-1907) Lars Johan Timan, St. Stallerhult (förut Stommen) (1869-1870) Per Pettersson, St. Hamrum (se v.ordf.) (1870-1901) Frans Wilhelm Pettersson, Söran (1871-1876) Sven August Persson, St. Sänneryd (1871-1882) August Larsson, Stenbolet (1877-1889) Carl Fredrik Norling, Munkebo (se ordf.) (1882-1885) Per Eriksson. St. Stallerhult (1883-1911) August Johansson, Baggedammen (1886-1917) Fredrik Svensson, Söran (se ordf.) (1886-1897) Johan Fredrik Bohlin, L:a Solberga (1890-1913) Carl Persson, St. Stallerhult (se ordf.) (1897-1908) J.L. Thilén, Torviksborg (1898-1905) Axel Bergman, Nya Karstorp (1902-1907) L.J. Lindgren, L:a Sänneryd (se v.ordf.) (1906-1931) Rickard Linde, Hamrum (se ordf.) (1908-1937) Carl J. Lundin, Gunnarstorp (1908-1918) Herman Carlsson, St. Solberga (1909-1913) Carl Sahlén, Kyrkeskogen (1912-1923) Carl Nyman, St. Hamrum (1913-1917) F.A. Jonsson, Styrshult (1914-1915) Aug. Andersson, Ruderne (1916-1921) Fredrik Gustafsson, Korsberga Stommen (1918-1939) David Johansson, Dannemarka (1918-1951) Axel Jonsson, Styrshult (se v.ordf.) (1919-1951) Otto Larsson, St. Solberga (1922-1931) Johan Johansson, Vadene (1924-1934) Karl Gustafsson, Folkskolan (1932-1943) Artur Lindgren, L:a Sänneryd/Källedal (se ordf.) (1932-1951) Linus Eriksson, Dannemarka Nolgården (1935-1951) Nils Nordström, Styrshult. (1938-1951) Karl Johansson, Kohagen Munkebo (1940-1951) Gustaf Johansson, Björkåsen (1944-1951)

F a t t i g v å r d s s t y r e l s e n <<<<<<

Ordförande: Carl Bergius, Liden (1863-1866) (Under åren 1867-1918 sköttes fattigvårdsfrågan av kommunalnämnden) Karl Gustafsson, Folkskolan (1919-1933) Artur Lindgren, L:a Sänneryd (1934-1951}

B a r n a v å r d s n ä m n d e n

Ordförande: Gustaf Carlsson, Prästgården (1925-1927) Axel Jonsson, Styrshult (1928-1941) Carl Sundström, Tegelbruket (1942-1945) Gillis Ekhäll, Prästgården (1946-1951)

F o l k s k o l e s t y r e l s e n

(Anm.; Åren 1863-1939 hörde skolväsendet under församlingen med kyrkostämman som beslutande och skolrådet som utredande och verkställande organ).

Ordförande:

Gillis Ekhäll, Prästgården (1940-1951)

A n d r a n ä m n d e r o c h s t y r e l s e r , s o m f a n n s v i d p e r i o d e n s s l u t 1 9 5 1:

Valnämnden (tillkomstår 1911); pensionsnämnden 1913); taxeringsnämnden; byggnadsnämnden; familjebidragsnämnden; hemhjälpsnämnden.

R e v i s o r e r av kommunens räkenskaper (1863-1951)

Många för kommunala angelägenheter intresserade kommunmedlemmar ha under perioden utfört ett gagnande arbete som revisor. De första revisorerna voro häradsskrivare C.J. Pettersson, Söran, och folkskollärare S.P. Blomén, Skolan, och de sista f. länsskogvaktaren Gunnar Dahlström, Sandhem (från 1924), godsägaren C.G. Indebetou, Munkebo (fr. 1945) och jordbruksarbetaren Uno Eriksson, Kyrkeskogen (fr. 1950).- Många ha varit revisorer under lång tid exempelvis Gunnar Dahlström i 27 år (1924-1951), stationsinspektor Göran Karlsson i 26 år (1919-1944), och Carl Persson i Stallerhult i 25 år (1888-1896, 1910-1925). <<<<<<

Under perioden har i övrigt befunnits nödvändigt att tillsätta nämnder, styrelser eller kommittéer för kortare tid beroende på speciella händelser. Ex: Livsmedelsnämnd under 1:a världskriget, arbetslöshetskommitté under depressionen i början av 1930-talet, kristidsnämnd under 2:a världskriget.

N ä m n d e m ä n <<<<<<

Carl Gustaf Carlsson, L:a Hamrum (1863-1869) Lars Johan Larsson, L:a Hamrum. (1870-1871) Carl Victor Muhr, Munkebo {1873-187 ) Carl Persson, Stallerhult (1876-1884) Johan Fredrik Bohlin, L:a Solberga (1884-1886) Carl Fredrik Norling, Munkebo (1887-1893) Lars Johan Lindgren, L:a Sänneryd (1894-1899) Emil Johansson, Söran/St. Hamrum (1900-1905) Johan Levin Thilén, Torviksborg (1906-1917) David Johansson, Dannemarka (1918-1951)

Anm.: Under åren 1944~1949 representerade David Johansson jämte Korsberga kommun även Fridene kommun och åren 1950-1951 Korsberga, Fridene och Fröjereds kommuner.

M a g a s i n s k a s s a n

Föreståndare: Anders Johanzon, Dannemarka (1863-1871) Per Pettersson, St. Hamrum {1872-1894)

C. D o n a t i o n e r o c h f o n d e r <<<<<<

värde 1951

1. Järnvägsfonden 22.000:- För 19 st aktier i Hjo-Stenstorps Järnvägs AB. Sålda 1898 för 22.895 kr. 2. Fältstjernska gravkassan 754:56 Gåvobrev 27.3.1843 på 33 Rdr 16 Sk Bco av major C.J. Lagerberg på St. Håven och hans broder capitain G.O. Lagerberg. - Ändamål: För vård av Fältstjernska graven. 3. Sofia Nordlins fond 833:33 Gåvobrev 25.6.1886 av fru Sofia Nordlin, f. Tellström, Kristinehamn på 1000 kr, varav 1/6 skulle tillfalla Fröjereds socken. - Ändamål: Julutdelning till fattiga och sjuka, ej fattigvårdsbehövande. 4. Anders Johanzons fond 2.378:78 Gåvobrev 23.3.1868 av sockenmagasinsförvaltaren, ägaren till Dannemarka Anders Johanzon. Ursprungligen i spannmål, som sedan såldes. - Ändamål: skolmåltider för fattiga barn. 5. Jonas Jonssons fond 500:- Gåvobrev 1885 av ägaren till Baggedammen Jonas Jonsson och h.h. Inga Svensdotter. Ändamål: hjälp åt fattiga. 6, Gyllensvärdska fonden 1.500:- Gåvobrev 9.2.1840 av överjägmästaren Bengt Magnus Gyllensvärd, L:a Solberga på 1000 Rdr Bco. - Ändamål: för folkskolas inrättande. 7. Gyllenadlerska fonden 210:- Gåvobrev 1.5. 1776 av fru Margareta Charlotta Gyllenadler, L:a Solberga, gift med överstelöjtnanten Bengt Lilliehöök. - Ändamål: undervisning av barn i svenska och kristendom. 8. S.P. Frigrens fond 520:- Gåvobrev 28.12.1905 av hemmansägaren Sven Petter Frigren, Mölebo På 500 kr. - Ändamål: till fattiga skolbarn.

D. 0 m k o m m u n a l s k a t t m. m. <<<<<<

Från periodens början 1863 och till den allmänna rösträttens genomförande i kommunen 1921 tillämpades icke principen en man = en röst, utan rösträtten var graderad. Varje röstberättigad tillerkändes ett visst antal fyrk. Till grund för beräkningen av antalet fyrk låg den s.k. bevillningen (statliga inkomstskatten). Exempel: I nedanstående förteckning från 1905 har ägaren till 1/4 mtl Baggedammen, vilken gård står först i fyrktalslängden, påförts 18 bevillningskronor i statlig skatt. Vid kommunal rösträtt får han då 10 ggr så många fyrkar, d.v.s. 180, som han kan utöva rösträtt för. Skatten till kommunen utgick också från antalet fyrk. - I Korsberga år 1905 uttogs 30 öre pr fyrk. Aug. Johansson i Baggedammen fick alltså betala 180 x 0,30 kr = 54 kr i skatt till kommunen. - Till utgifterna för kyrka och skola krävdes det året också 30 öre pr fyrk, varför han utöver de 54 kr fick betala lika mycket till, alltså sammanlagt 108 kr. Dessutom tillkom en personlig avgift På 50 öre pr man och 25 öre pr kvinna för samtliga i familjen över 15 år. Vidare tillkom prästlöneavgift med 35,02 kr, varför den sammanlagda skatten till Korsberga "socken" blev 145,02 kr. -Den statliga skatten var endast 18 kr.

Till en början kunde antalet fyrkar, som en person hade, vara obegränsat men 1909 i samband med rösträttsreformen begränsades antalet till högst 40 (= den 40-gradiga skalan).

År 1905 fanns i kommunen 130 röstberättigade personer varav

21 personer med fyrk över 100 tillsammans 5198 fyrk 9 " " " 50 - 99 " 644 " 100 " " " under 50 1455 "

S:a 297 fyrk

De 21 personer med högsta fyrktalet och som alltså kunde dominera de kommunala besluten,

För i Övriga S:a mantal fyrk satt jord <<<<<<

J.L. Thilén, Torviksborg 268 562 830 Hjo-Stenstorps Järnvägs AB 399 399 Fr. Norling, Munkebo 360 360 Joh. Djurberg, Dannemarka (arr.) 324 324 Axel Bergman, Nya Karstorp 197 110 307 Carl von Strokirch, Liden 84 198 282 F.A. Jonsson, Styrshult 288 288 J.F, Bohlin, L:a Solberga 288 288 Emil Johansson, St- Hamrum 240 240 Carl Andersson, Korsberga 215 215 G. Berg, Bruntorp, Värsås (för Ekåsen o. Stenbacken) 204 204 Anders Johansson, G:a Karstorp 197 197 Carl Persson, Stallerhult 60 128 188 Aug. Johansson, Baggedammen 180 180 Karl Ström, Tegelbruket 150 150 L.J. Anderssons dödsbo, Hamrum 150 150 Johan Sahlén, Korsberga samhälle 133 133 Nils Andersson, L:a Hamrum 71 49 120 Karl August Karlsson, Stationen 120 120 Mälarbolaget-mejeri 117 117 Fr. Pettersson, Karthaga kvarn 3 103 106 3129 2069 5198 Övriga med fyrk under 100 1679 420 2099

S:a 4808 2489 7297<<<<<<     Länk till fler sidor.